Day: 18 January 2024

Verklig glädje är när man hittar (och fixar) en bugg som man letat efter i flera månader. Synd bara att det alltid finns fler, annars skulle man kunna utropa att man “klar” och istället sätta sig framför närmaste brasa med en whisky i handen och stanna där tills koltrastar sjunger.

Skottar. Det har landat två decimetrar drygt och drivit två till. Det tar en stund. Fast den stora gula traktorn med den snälle föraren har tagit en del. Men har egentligen inget emot det där. Gammelkroppen skriker iof av plågan. Men jag pratar lugnt med den och till slut hittar vi tillsammans någon slags rytm som vi båda (hjärna och kropp) trivs i. Ja och sen handlar det bara om tid innan allt är skottat som behöver skottas. Lugnt alltså.

Hulken jäklas. Har stannat strax före två, två nätter i rad. Stannar nu när jag skottar också. Ingen bra tid att hålla på så på. Definitivt inte. Måste väl ta tag i det också. Felsöka. Tändelement eller tändsensor kan man gissa på. Har nog varit med om allt där och har möjligheter att fixa det mesta. Ja och tid har jag ju. Egentligen. Vad man vill och vad man måste göra är alltid två helt skilda saker.

T ringer här på morgonen. Ungdomskamrat. I otroliga fyrtionio år har vi känt varandra. Att vi behållit kontakten över alla år är T’s förtjänst enbart. Han har lyft telefonen med jämna mellanrum var vi än bott och vad vi än stått i livet. Jag är mycket glad för det.

T planerar för att gå i pension till sommaren. Några år före “riktig” pensionstid. Men helt rätt såklart. Om man kan. Skogen, jakt och fiske och en öl då och då är hans nöjen. Att lägga mer tid för det som man njuter av medans man kan njuta av det är såklart ett vist vägval.

Skall hämta paket och passar på att köpa en påse apelsiner. Sextio spänn. Några apelsiner. Men det är visst brist i världen. Juicen är i fara. Hemska tanke. Äter en stor en (varför välja en liten?) när jag kommer hem. FANTASTISK. Smakar precis sådär som en apelsin skall smaka den här tiden på året. Saftig och söt och ljuvlig. Blir smått euforisk och har nu en längtan till den tidpunkt under dagen då jag kan ta en till. För nära intag av apelsiner, i antal mer än en, gillar inte min mage så mycket. Så man får ge den några timmar att bearbeta en inmundigad apelsin och längta efter nästa under tiden. Konstigt nog är det där aldrig ett problem med semlor. Dom kan man äta efter varandra och i vilket antal som helst. Ja tur det såklart. Men gillar båda. Får svår abstinens utan

Apropå att längta minns jag att morsan berättade om när de första bananbåtarna kom till Stockholm efter kriget. Bananer hade man inte ätit på flera är. Suget efter de där gula böjarna var stort. Det var en stor händelse.?Det finns så mycket nu för tiden som vi tar för givet. Det behövs inga större kriser för att mycket av det där faller ifrån. Nästa år (vissa menar i år) är det dags för ett nytt år av ökad solstormsaktivitet. Japp det händer var elfte år, men ännu – i modern tid – har det väl inte varit annat än satelliter mest som tagit skada. Men en “direct hit” av aktivitet skulle antagligen slå ut mängder av system med tusentals miljarder i kostnader som följd. Och vi kan i princip bara titta på och hantera följderna efter förmåga. Ja och lida.

Men kris är nog generellt lättare att hantera om man bor på landet. Har man en vedspis t.ex. och en hög ved så klarar man sig rätt länge utan el.?Mat finns det utanför dörren. Och det går att skapa mat också på ett enklare sätt än i en stad.?Set största problemet med under en kris är antagligen stadsbor som kräver att bli servade av de övriga i landet. Bygg en mur kring städerna och se vilken sida som klsömärkerna hamna på är en bra “saying“. “Men kris är nog generellt lättare att hantera om man bor på landet. Har man en vedspis t.ex. och en hög ved så klarar man sig rätt länge utan el.?Mat finns det utanför dörren. Och det går att skapa mat också på ett enklare sätt här ute än i en stad.?Det största problemet under en kris är antagligen stadsbor som kräver att bli servade av de övriga i landet medelst lagar. “Bygg en mur kring städerna – efter en vecka så skall vi se på vilken sida som klösmärkerna hamna på” är en bra saying myntad av Katarina Östholm. Jag har den uppsatt för att aldrig glömma.?Nope det är inget fel på städer. I alla fall inte på annat sätt än att man tenderar att bli mycket navelskådande som boende i en.

Nu skall jag leta i mig lite mat. Associationskedja. Navel – mage – mat — sen kaffe och en apelsin till.?Kan leda till framtida segrar sådant tänk.