En kvar. “Events” – “Orka Hedman !” säger jag högt i mitt folktomma kontor, innan jag går på lunch klappandes mig själv uppmuntrande på den goda axeln. Nu gäller det att hitta kolhydrater och att stoppa alla tankar om “varför!?” och “till vilken nytta?“. Sen så kanske ta några steg närmare “klar“.
Februari. Jodå det är alltid något. Tid som går. Men februari är lite som att äta skit. Smakar inget vidare. Fans det inte semlor och whisky att blanda det där med så skulle man kasta upp i form av kaskadspyor. Nu går det ändå – med största möda – att svälja eländet.
Man lider alltså men är glad att inga människor i ens närhet utropar “oh så härligt med riktig vinter“. Sådana där skitätare som man bara vill slå på käften – hårt!
“Feb” är ju inte långt från “feber“. Men tvärtom då. Iskyla. Skitväder och skitvinter. Bara dåligt och elände kan komma ur en sådan här månad.
Helvete vad trött jag är på vinter!
Fast i allt övrigt är det väl rätt hyfsat faktiskt. Tur är väl det, för annars skulle man väl lagt sig under ett täcke och inte tittat ut därifrån förrän i maj.
Men sol. Knarr under skor. Katten hämtar in fåglar varje dag. I fredags en vacker hermelin. Dualismen i det där är fascinerande. Den älskade katten som är ett sånt jävla monster i en annan värld man inte riktigt vill förstå. Det där får mig alltid att tänka på barnen som berättar om sin nazipappa och hur snäll och trevlig han var – “den bästa och snällaste pappan i världen” – och som på inte ens ett litet sätt kan fatta hur han var kapabel till de grymheter han utförde i sitt andra liv som Gestapo-officer. Allt handlar om perspektiv. Inget är bara ett. Tänk på det nästa gång du säger att något är dåligt. Ja t.ex. gnäller över lång vinter och på månaden februari…
Fast det där täcket…
Hälsingetoppen. Men “Vafan” tänker du. “Den där jävla Hälsingetoppen igen!“. Ja. Javisst, så är det. Varje vecka serru. Som en böld i rumpan som aldrig läker. Hårdrock och lite lugnare grejer är nytt för veckan. Lyssna på Hälsings musik därför att du har den närmast.
Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.
Nya hjältar
Sterik – Bollnäs, Rengsjö
L-E – Kommer ursprungligen från Järvsö. Nu Stockholm.
House Of Troja – Medlemmar från Hudiksvall, Stockholm och Helsingborg,
Disclamer: Det här är ingen tävling. Det finns ingen första eller sista plats. Bara Hälsingemusik ordnad efter hur mycket den spelas på Spotify. Enkelt eller hur?
Helvete. Redan torsdag. Veckan är snart slut. Ja för frun är det redan slut. Hon jobbar inte på fredagar. Det är sedan gammalt. En princip. Men jag, jo jag jobbar på fredagar. Men inte på fredagskvällar. Det är också sedan gammalt. När jag jobbade alla dagar i veckan så försökte jag ha fredagskvällarna fria. OM det gick. Ja och det gick ju inte alltid. Men försöka duger. Alltid. Och det fungerade faktiskt ganska ofta.
Nu för tiden ligger jag på soffan större delen av lördagarna och halva söndagen. Tänker på det jag borde göra istället. Ja när jag är vaken. För merparten av min tid där i den gröna IKEA-soffan så sover jag.?Är trött nu för tiden. Mycket trött. Kanske är det ackumulerat sedan gammalt det där. Eller också är man bara på väg hela vägen utför.
Men ikväll jobbar jag på som vanligt. Ja samma gamla långsamma men stora projekt som jag sysslat med ett tag. Idag går det faktiskt rätt hyfsat med koncentrationen. Men då har jag också stödsovit en stund efter lunch. Japp, trött alltså.
Just nu när jag skriver om saker så sviker användare och sponsorer. Den siste försvann idag. Människor som ger stöd finns nästan aldrig där när man behöver dom som mest. Jo kanske för framgångsrika människor. Det är därför dom når dit dom når. Men aldrig för oss andra. Vi vanliga. När man kämpar finns ingen där som klappar en uppmuntrande på ryggen. När det går bra finns det hundratals. Tur här är i alla fall att jag har katten. Hon gillar mig för det mesta. Får mig att le fler gånger om dan än jag är värd.
Att vara med om en konkurs skulle alla få vara. Jodu, man lär sig vilka som är ens vänner där. Många är dom före. Få är dom efter.?Fast å andra sidan borde alla slippa det där när jag tänker efter. Det formar ens liv för mycket. Påverkar en för mycket. Tar för lång tid att komma över. Ja ett helt liv för de flesta. Är inte värt den uppoffringen för att hitta de verkliga vännerna. Man får leta andra sätt att sortera vänner på.
Fast första bästa flyg härifrån är väl egentligen räddningen. En vecka, två veckor, tre veckor. Ja sen (dum)längta man väl hem. Eller inte. Fast troligen. Jag trivs här på den här kullen. Visst. Jag sitter här själv. Har få att prata med. Inte mycket gemensamt med någon. Men å andra sidan är det inget som stör heller. Jag kan göra min grej i lugn och ro. De folk här noterar är väl att jag “sitter hemma” och “sitter man hemma” så är man ledig och har alltså det bra. Surfar lite. Tittar på Bonde söker fru på TV. Sover till tolv. Gör ingen nytta. Ungefär så. Ja och det där får man vara OK med. Det är inte så stor skillnad mot att bo i ett hyreshusområde i Täby egentligen. Skillnaden är bara att där är det ingen som bryr sig ett skit om att man finns. Här är det iof så också egentligen, men bryr sig (och har åsikter) gör/(har) man. Andra vet oftast bäst om hur andra skall gå i sina egna skor.?Sin egen väg den har de mindre koll på.
Skitprat som det här hjälper såklart inte ett dugg.?Har aldrig gjort. Kommer aldrig göra. Man borde lägga ner alltså. Men det löser sig väl genom naturlig avgång vad det lider det med.
Japp! Serru!
Han var arkitektson. Edsbyn, Gårdtjärn, 197x. Jag vet inte hur vi alla hamnade där. Men föräldrafritt. Musiksmaken definierade en person. Mer än vad man sa och gjorde. Vi gick igenom hans skivback. Han plockade upp en LP med David Bowie, sa att den var så jävla bra… Vilken skit tänkte jag och sa säkert det också. Det där är INGEN hårdrock. Nope och allt som inte är hårdrock är skit. Eller var då och där då tyckte man och visste med ungdomligt oförstånd. Så jävla dumt. Bara en av många gånger i livet man har haft fel, så fel, så FEL!
Mitt enda försvar är att jag senare kom till insikt jag med.
