Två dagar tar det. Det som till synes är så enkelt. En applikation som fungerar utmärkt skall fungera också på windows. Allt är byggt för portabilitet. cmake. Qt. vcpkg. Men som vanligt är det aldrig bara att flytta över, kompilera och köra. Man skall förtjäna att få se programmet köras. Och för att förtjäna det får man jobba lite. Ja och får man inte jobba och anstränga sig för att åstadkomma det där till synes enkla så ja då vet man att då, DÅ JÄVLAR, är det något som är jävligt fel.
error MSB4035: The required attribute “Include” is empty or missing from the
element .
Så jag börjar. Får direkt något kryptiskt fel. Något objekt i den fil för Windows byggsystem som byggs av cmake är tomt. En felkod och det meddelandet. Inget mer. Noll information på Google. Ja åtminstone inget relevant. Hmmm…
I ett projekt med +100 källtextfiler så vill man gärna ha lite mer information än så. Det finns ingenstans att börja liksom.
Så jag bygger det minimalaste systemet som går att bygga. Jodå det fungerar. Sen lyfter jag in lite funktionalitet i taget. Processen mellan ändring och felmeddelande är lång. TÅLAMOD! Och sådär håller man på i två dagar tills man hittar vad som är felet (en felaktig path).
SÅ nu då vill man ha en arbetskamrat som man kan springa in till och ropa “HURRA” hos. Men det har man nu inte och katten bryr sig inte ett skit. Så man får stilla sig. Är ju van.
Fast det där att inte ge sig. Att dela upp i mindre kontrollerbara delar. Jobba på systematiskt. Ja det är en bra egenskap att ha som programmerare. Men kanske är det inte den bästa egenskapen överallt. Jag minns en laboration i Uppsala. Minns inte vad det var men har för mig att det handlade om gravitation på något sätt. “Isse” min bäste kompis där och jag labbade ihop. Vi körde några mätserier och satt sedan och försökte analysera resultatet men kom inte fram till något vettigt. Vi bestämde oss för att jobba med det hela hemma. Nästa dag satt jag med det där hela dagen eftersom jag inte hade några föreläsningar. På kvällen hittade jag ett tydligt mönster. Helt klart OK för att lämna in labben med. Så nästa dag tog jag med mig mina grejer. Tänkte visa det för min kompis men när jag berättade för honom om vad jag kommit fram till så hade han redan pratat med labassistenten och de hade kommit fram till att det var OK att vi inte fått något resultat av labben. Sådant som händer ibland. Vi fick godkänt ändå. Så där var två dagars arbete från min sida helt bortkastade. Ja och inte ens nödvändiga. Det är antagligen också därför som “Isse” blev professor och ledamot av vetenskapsakademin och jag en simple kodare. Ibland är det viktigare att prata och förhandla än att göra.
Fast i programmering måste man “göra” annars blir det ingenting av någonting. Inom Open Source och Open Hardware kan folk till och med be dig dra åt pipsvängen om du pratar om saker som “du skall göra” istället för att leverera kod. Kod och resultat står alltid framför prat. ALLTID.
Jag gillar det!
Nu skall jag spela lite hårdrock.
