På vägarna idag. Ljusdal ggr två. Dvs ner två ggr. Hem två ggr. K som har AP. Jag har dejt med skadereglerare. Det är roligt att åka bil. Fast inte efter samma väg fler gånger. Det kan man vara utan. Men jag åker gärna utan mål. Iväg bara. Ser vart man hamnar. Men alltså inte idag.
Emellan farandet så hinner jag programmera lite. Det är visserligen inte mitt levebröd men det känns ändå som mitt liv är beroende av det där tryckandet på tangenter. Det är konstigt hur det kan vara. Men om livet hänger på något så är det såklart viktigt, det brukar till och med en dumskalle förstå.
Bil skall alltså repareras efter rådjurskollision. En trasig lykta sväller liksom till mer efter varje person som skall titta. Nu skall det tydligen lackeras och grejas också. Handlar väl egentligen om att mjölka försäkringsbolag. I slutänden ändå vi försäkringstagare som betalar. Själv tycker jag mest synd om rådjuret. Ser ögonen fortfarande så fort jag blundar. Plågas av att inte kunna göra mer än jag kunde. Jag helst skulle man såklart inte ens kört på till at börja med. Men det är som det är. Alltid så. Man måste vidare. Leva ändå. Fast tur tänker man då såklart att man tog det där tillägget till försäkringen med 0 kr i självrisk vid djurkollision. För en gångs skulle alltså på rätt sida av staketet. Ekonomiskt. Alltid något mjauar katten.
Har en mycket stor dos elektronikabstinens. Behov av att fatta lödkolv och att andas in tung och giftig lödrök samt försöka tyda oscilloskopbilder och siffror på instrument som visar annat än vad man förväntar sig. Men behöver bara koda lite till… Ett år eller så. Kanske hinner man slinka in på elektronikområdet lite däremellan för livsgnistans stärkande. Fast fan trott. Bara han/hon/den. Ingen annan. Det är svårt att hålla på med flera olika saker på samma gång om man skall kunna uppbåda en hög grad av koncentration. Allt som inte hör till stör såklart. ALLT. Man försöker minimera. Eller i alla fall hoppas man att man har möjlighet att fundera på frågetecken som behöver lösas ut under avbrotten. Är halv-med i det där störande. Det går alltså inte att hoppa på något annat som kräver hela jag. Nope. Icke.
Allt är som det är. Ja utom det som inte är det.
Serru!