När vi flyttade hit från Täby 1986 så snöade det såhär på midsommarafton. Att det var en varning och att man skulle dragit direkt det fattade man ju inte då – men fattar nu.
Fast nu har man liksom bott in sig. Fast om man blir kvar och dör här också återstår väl att se. Men trivs rätt bra här på kullen det gör man.
Stora snurren igår igen. Yrseln från helvetet. Alltid på våren. Tror det har med pollen att göra. Det är bara att gå och lägga sig. Ligga där och försöka ligga still så att världen inte snurrar för mycket. Eländigt. Däckande. Har lugnat sig aningens idag. Så försöker jobba lite.
Annars är det mest spännande som händer här idag att sotaren kommer. Sista besöket för säsongen. Har några säckar pellets kvar, som kanske räcker över helgen, sen skall Hulken få vila (välförtjänt) fram till oktober om inget oväntat inträffar som kräver en tidigare start.
Fick till den första bootloadern igår. Krånglade en del så det blev en seger. Skall addera lite statuskod idag så att den gode användaren ser vad som händer, sen skall jag börja p nästa bootloader. Egentligen är det åtta olika men nöjer mig med två till att börja med.
Nu är jag i princip tillbaks på ruta ett med VSCP Works +, programmet kan gör allt det som föregångaren kunde. Jodå mer också. Ja och bättre och snabbare som sig bör. Tänker igår när jag ligger där och världen snurrar att om jag dör här och nu så kommer ingen få veta om alla de nya sköna grejerna man kan göra med VSCP Works +. Men ganska snabbt kom insikten till mig att jag är ganska nöjd ändå. Att göra/skapa räcker faktiskt. Jag njuter – om inte av alla sekunder – så i alla fall av de flesta när jag sitter där och kodar. Den insikten har ett värde den med. Även om det inte syns som ens ören på bankkontot.
En del andra i min ålder börjar få tröstpriser. Tanken är väl att det är bästa att mr/mrs/miss X ett pris som uppskattning innan hen trillar av pin utan att fått några priser. Så kan man ju inte ha det tänks det. Som mottagare känns det såklart som en förolämpning. Som allt annat som kommer “post” i livet istället för när man verkligen behöver det. Bättre ett gott ord på vägen än en guldpokal i hyllan är mitt motto.
Men nu så. Dagen började för länge sedan. Nu ökar vi…