Month: May 2024

Onsdag redan. Fan, fan , fan, känner man. Det skulle vara måndag. Speciellt som jag var lite krasslig igår och det inte blev så mycket vettigt gjort. Kusin Alvedon håller mig i skaplig form idag. Hoppas det räcker med släktpiller för att behålla koncentrationen.

Japp, man vill så mycket men hinner så lite. Det skulle man kunna ha på sin gravsten. Fast vill ju inte ha någon. Inte mindre sant för det såklart.

Sol ute, sol inne, sol i sinne gäller i alla fall. Verkar dessutom hålla i sig. Gissar att bönder snart kommer “krisskrika“. Men det om något är väl ett försommartecken som inträffar varje år. Det är inte lätt att vara bonde.

Av någon anledning anses jag kunna allt om TV-apparater, mobiler och allehanda andra tekniska saker. Hatar det där. För varför skulle jag med någon slags automatik fatta alla system som finns där ute. Det är som att skicka en rörmokare till en härntransplantationssal för att det finns vätskor i hjärnbarken. Långsökt. När jag sen inte kan (eller vill) fixa det där som behöver fixas så utses jag till klåpare. Ja, jag säger det här bara en gång. Om jag slapp frågor av den där arten så hänger jag gärna upp den skylten med prydligt textat KLÅPARE om halsen själv. LÄMNA MIG IFRED!

Ett exempel på det där är en man som skaffat sig inspelningsutrustning av musik. Han kör Mac jag kör PC. Han kör ProTools jag kör Cubase. Ändå tycker han varje gång vi träffas att jag skall visa honom hur man använder grejerna. Hjälp liksom. Jag håller fortfarande på att försöka lära mig hur man använder mina egna grejer.

Sorry för gnället. Min Alvedon har inte riktigt börjat verka (man blir sugen på att skriva “värka” där). Men känns som också den här dan är på väg mot “dagar som bara går“. Men kämpar emot. Så gått det går.

Ibland önskar jag att det inte var så förbaskat roligt…

Alldeles lagom till helgen så sätter jag koden som iof är en avvikning, men ändå är kod som skall på plats. Nu då bara att checka in. Fast till stordelen är otestad. Det stora jobbet återstår. Men jag behöver inte göra det just idag. Så “klart” lyser nu i pannan på mig precis som vilken annan osanning som helst. Skönt är det hur som helst med den känslan (även om det är en sanning med modifikation) om man har helg, ja rent av pingst, framför sig. En timme till så…

Är intensivt nu. Ja det har jag ju berättat om tidigare. Behöver inte tjata mer om det alltså, men det är i alla fall förklarande för den där stora tröttheten som är över en. Man kan kalla den vårtrötthet om man vill. Våren, pollen och projekt-“slut” gaddar liksom ihop sig mot lilla mig. Klarar med nöd och näppe att stå emot. Ja kanske klarar jag inte ens det. Vem vet?

Jag får tillgripa godis för att hålla energin uppe. Föresatsen är inget godis utom på lördagar. Men ibland behöver jag den där extra energin som ett inösande av äckliga mängder socker rakt in i det öppna gapet ger. Det är det enda sättet att behålla koncentrationen på. Ja i alla fall som jag känner till och som är lagligt. Förr kunde cigarretter och kaffe hjälpa. Men dricker bara måttliga mängder kaffe och röker alltså inte idag. Bara socker återstår. Som beroendemänniska får man väl ändå se det som skapligt. Fast inte blir man smalare om man säger så. Det borde man bli. Åtminstone trettio kilo eller så. Mindre kolhydrater. Mer rörelse.

Pingsthelg får ägnas åt att bygga klart det “nya” växthuset. Ny skruv har blivit levererad och det är inte så mycket mer jobb kvar nu. Sen växer gräset på gräsmattorna nästan med synlig hastighet så antagligen måste man ta tag i det också. Just det är lite som att diska eller tvätta. Det måste göras och man kan gå omkring och tänka på annat när man gör det. Stor skillnad numera det också när man har en gräsklippare som man litar på. Det där sista är att jinxa maximalt eftersom jag inte försökt starta den ännu i år.

Fast pingst alltså. Skall avsluta här och sen ägna mig åt hänryckningen. Gör det du oxå.