Day: 2 May 2024

Jag hör om en psykolog på radion som hittat en annan mänsklig avvikelse. Hittat på en ny bokstavskombination. Men nej det är inte en avvikelse från normen som plågar den som har den. Nope, det konstateras bara att det är ett tillstånd avvikande från normen.

Själv har jag då aldrig träffat en endaste mänska som följt normen. Varenda en – och jag är rätt säker på att det gäller alla människor jag inte ännu träffat också – följer inte normen. Är INTE normala. Men när jag skriver det där tänker jag att någonstans, i ett hörn av världen så finns kanske ändå den där personen som är normal, som är precis som en skolelev, arbetare, pappa, mamma, kollega, chef, eller vad det nu är skall vara. Ja sitter där och må dåligt. För att den personen, just hen, är avvikelsen från den universella lagen om allts olikhet.

För det finns inte en höna som är lik den andra. Inte en fisk. Inte en mask. Inte en blomma. Inte en endaste varelse. Visst kan man titta på en myrstack och se en massa myror. Men jag lovar tittar du närmare så finns det små variationer från begreppet “myra” hos var och en av individerna i den där stacken. ALLT är olika. Det är det som är det normala.

Jag är helt säker på en sak. Att folket, som han psykologen jag berättar om i början med sin nya bokstavskombination, om hundra år kommer beskrivas på samma sätt som dom som under 40-talet mätte skallar och kategoriserade raser i grader av bra och dåligt. Rasbiologerna som upprätthöll en rumsren verksamhet på t.ex. Uppsala Universitet men Herman Lundborg i spetsen. Japp annorlunda de med så klart. Men folk vi i mindre grad vill ha att göra med än de som hamnade på de där forskarnas listors sistaplatser.

Vi måste lära vår barn och oss själva att olika är bra. Vi måste bygga skolor som är anpassade för olikhet, inte likformighet. Ja samhällen också såklart. Vi skall såklart uppmuntra olikheterna, inte medicinera bort dem. Istället hantera, acceptera, uppmuntra. Lyfta, utveckla istället för att stöta bort. För utvecklingen finns i olikheterna. Evolutionens motor. Likformigheten är det döda och återvändsgränden.

Dessto mer olik en annan männsika är dig, desto mer lik dig är hen.

Det som känns som måndag är visst torsdag. Inte riktigt säker på det där ännu. Det kan förhålla sig annorlunda. Men hur som helst så har jag varit ledig. Valborg kväll. Hela första maj. Ute. Fy i helvetes jävla skit vad skönt det är att kunna vara ute igen. Kroppen skriker av glädje. Huvudet med. Tillsammans får det själen att sjunga.

Idag är kroppen dock något mer motsträvig eftersom jag fått lite träningsvärk. Men vad gör det. En tribut till växthusihopsättande. Ett “nytt” växthus vi fick av en Hamrabo i höstats och som jag saknar byggbeskrivning till. Femtio aluminiumpinnar och rätt många tunnelplastskivor. Helst skall allt sitta på rätt plats. Vi får se hur det går. Om det nu går alls. Ja och om det blir lite grejer över eller om saker fattas på slutet. Växthus två av tre är på gång alltså.

Men såklart. Det känns härligt att sitta här i kontorsstolen och får förbereda sig för att jobba också. Älskar ju det här (också). Helst skulle man såklart velat sitta ute och koda. Men skärmarna är inte riktigt med på sådana arrangemang ännu. Det kommer. Antagligen.

Det finns ingen anledning att vänta. Det är dags att låta den här dagen ta fart och komma igång.

Ännu en dag i livet. Tack för det! Ingen ny dag är självklar.