Tisdag. Tisdagar är ändå OK. Det finns fortfarande vecka kvar. Man kan ännu hinna saker. Men lika bra som måndagar är de såklart inte. Oj vad mycket man hinner med under den kommande veckan när det är måndag. Ja i alla fall mycket, mycket mer än det lilla som man hann när det blir fredag.
Men jag är programmerare. Det hör liksom till att vara överoptimistiskt. Man brukar säga att en programmerare som säger “nästan klart” egentligen har ungefär 90% kvar. Bra tumregel. Ligger inte så långt från sanningen heller.
Fast det finns projektmetoder som skall lösa det där. Olika årtionden så är det olika metoder som “är lösningen“. Har man varit med ett tag så har alltså ett gäng frälsarmetoder passerat och försvunnit. Jag brukar använda inställningen till dessa metoder som en värdemätare på “fellow programmers“. Är man en projektperson så är man också en sopa. Nästan alltid. Min erfarenhet. Kan man inte programmera blir man projektledare och metodfetischist. En sista gren att hålla sig i innan man rasar ner för stupet liksom.
Metoder kommer fram utifrån chefers önskan att få processer som går att kontrollera. Kontroll innebär också att man hämmar själva den kreativa processen. Chefer som frågar stup i kvarten “hur går det” skapar definitivt mindre produktivitet än dito som säger “det skall vara klart till den tjugofjärde” och sen går därifrån och alla vet att det är den tjugofjärde som gäller. Folk har en klar tendens att jobba hårdare om de får ett förtroende och inte ses som barn som behöver övervakning. Jag har varit med om båda. Ibland som extremer där varje minut man lägger ner skall finnas på papper. Sjukliga kontrollbehov ligger bakom sånt. Sämsta möjliga chefsskap.
Släpp programmerarna lösa är mitt råd. Ja alla anställda. Ge ansvar. Jag kan lova upptäckten av ett helt gäng oväntade lyror väntar.
Fast skitsamma för min del det där numera såklart. Behöver inte bry mig. OJ så skönt det är.
Jag gammelgubbe gnäll det här såklart. Inget att bry sig om. Tänker inte skriva en bok och häva ur mig det här. Ja, borde väl låtit bli att skriva det på bloggen också egentligen.
Sorry!
Fast tisdag alltså. Elelementen på. Hjärnan något lite uppvärmd. Fortsätter väl att Knappa På* Varför, ja det har jag glömt.