Väldigt snart nu så tänker jag ta semester. Ja en halvtimme max till skall det arbetas. Härifrån handlar allt om att checka in kod så att den kan ligga på en server någonstans ute i världen och ligga där och vänta på mig tills jag kommer tillbaks till det älskade kontoret (läs “min cell”).
Planen är att vara fyra veckor borta från kontoret. Det finns åtskilligt att göra också utanför kontoret så jag kommer inte alls bli sysslolös, men har också lärt mig att jobba mycket också kräver återhämtning med jämna mellanrum. Dags för det nu alltså. Var sak har sin tid.
För alla som följer min blogg eller blir bombarderad med skit på andra social medier från undertecknad så får man alltså också här en välförtjänt chans till återhämtning från all strunt jag brukar posta. Mitt postande handlar nämligen om de sekunder som snurrar förbi när jag mina program kompileras. Det tar en stund, men tillräckligt lång tid för att skriva något oövertänkt och posta på sociala medier. Eftersom jag ofta sitter här och jobbar åtta till fram emot tolv på kvällarna så kan såklart få för sig att jag sitter och tittar på sociala medier hela dagarna, men så är det alltså inte. Däremot programmerar jag och lyssnar på musik under de där timmarna. Jodå håller på med lite elektronik också ibland. Fuskar.
Det jag håller på med är så kallad Open source programmering. I Sverige ses det väl mest som något man kan ladda ner och använda gratis. Men i många andra delar av världen – turligt nog – har man fattat att det handlar om att göra saker tillsammans. Du kodar en bit. Andra kodar en bit. Resultatet är fritt tillgängligt för mänskligheten. Fint liksom. Jag är ganska säker på att du just nu kör massor av kod som kommit till på det sättet just nu. Antingen det är en hårdvara du använder, en bil som du kör, musik som du gör eller lyssnar på. Open source finns i allt.
Av naturliga skäl så är rätt få i den här välden speciellt rika. Visst det kommer en del bidrag och det är dom man lever på. Grejer eller pengar eller annat. Men rika blir ingen av oss som håller på med det här. Och eftersom man bedömer människor efter materiella framgångar och inte efter vad vi gör så blir de flesta av oss inte heller speciellt uppmärksammade. Något som vi ofta inte heller vill bli. Det är inte därför vi håller på.
Just det sista uttryckte den kanske kändaste open source utvecklaren i Sverige, Daniel Stenberg, när han fick det fina Polhemspriset för några år sedan. Han var mest nöjd med att nu skulle hans svärfar förstå att det han sysslade med har ett värde. Just det där säger precis vad det handlar om. Det är inte så svårt.
Men nu semester alltså. Gäsp liksom. När jag kommer tillbaks till den hör stolen har jag jobbat tjugofyra år med det här projektet (VSCP) och två år på det senaste delprojektet. Min svärfar är avliden för länge sedan så han behöver jag inte imponera på. Men kanske på grannen. Eller en kollega. Som brukar berätta menade om Marcus Persson och alla miljoner han drog in. Det går liksom inte hem att säga att man “älskar och brinner för det man gör“. Det räcker liksom inte.
Hur som helst. Semester förstår alla. Nu tar jag min. Japp precis
NU!
