En snabb tur till Hudiksvall idag (igen) efter lunch. Man fick i alla fall en god cappuccino efter uträttat ärende. Alltid något. Efter att den var avnjuten och nedsvald, hemåt igen. Så kan man också fördriva en dag. Jobb är det inte ens per definition.
Men Hudiksvall är trevligt. Känner numera också några riktigt bra människor där. Glada Hudik är faktiskt inte ett så dumt epitet på staden och dess människor. Nope!
Nu försöker jag ta igen lite av det jag missade under eftermiddagen. Det går faktiskt bättre än förväntat. Lyckas jaga tröttjävlen på flykten ganska bra. Bara det är en bedrift att skjuta den jäveln ifrån sig såklart.
Katterna har misslyckats fatalt med samma uppgift och ligger båda och sover djupt här på kontoret. Men just det där är väl en del av arbete på katters vis. Katter är ju vår förbindelse med de döda, det visste redan Egypterna. Det är väl den kopplingen de underhåller kanske när de sover. Men vad vet jag. Inte ett smack!
Trotts visare som står på noll så känns det gott att leva. Det är inte självklart, verkligen INTE. Alltså att nöja sig med tillvaron fast man inte får klapp på axeln. Men just nu så fungerar det. Andra dagar inte såklart. Men de dagarna hanterar vi när de uppstår. Njuter av att klara av uppförsbackar just här och nu.
Villan vid Norrbyn, Los, är återigen den mest populära på Hemnet. Huset i sig är inte beboeligt, och munskydd rekommenderas vid eventuell visning. Till fastigheten hör en tomt på över 11 000 kvadratmeter, och på gården står en garagebyggnad samt ett uthus. Lösöre ingår vid försäljning, och fastigheten säljs med friskrivningsklausul.Utgångspriset ligger på 100 000 kronor.
Ja tisdagar är dagar det också. Det känns så. Ofta. Idag med. Ja och jag får en del gjort till och med. Förvånad själv faktiskt. Mycket! Redan liksom.
Men stadig förbättring av koncentrationen och viljan att åstadkomma något sedan söndagen då den sista resan började detekterats här på kontoret av känsliga sensorer. Nåja, förhoppningsvis inte sista. Näst sista kanske… Eller en resa där på slutet. Eller nått. Hur som helst känns det bra att få vara med. Så länge man får. Tar ett år i taget. År som börjar med augusti. Sitter fast i skol och projektårstänk.
Ute i världen är folk osams. Ofta över ingenting. Slår man inte varandra på käften så dödar man varandra. Hur länge skall vi låta idioterna hålla på? De där som förstör är så få egentligen. Tyvärr är följarna jävligt många. Så många att det egentligen är dom som är själva problemet. Vad är en mobbare eller en diktator utan någon som följer hen? Eller folk som säger ifrån.
Lägger bud på en Stratocaster på Tradera. Men missat den. Såklart. Nästa gång kanske… Eller troligare aldrig. Låg budget. Låga bud. Var lite väl spontan när jag budade på den här också skall erkännas. Borde inte buda alls. Gjorde samma sak för en vecka sedan. En annan Stratta. En annan säljsajt. En annan stad. Fick inte den heller. Undrar egentligen mycket över om jag behöver en. Men såg en annons på en benvit och blev sjukt sugen. Precis som den jag ägde en gång. Oj. Inte ofta jag drabbas av “vill ha” när det gäller grejer. Men här blev det så. Dumt såklart. Jag har varken behov, har råd eller kan spela. Så vad skall jag med en till gitarr till. Så lika bra att det inte blev någon. Såklart. Vad är en bal på slottet… För att inte tala om hur sura rönnbär är. Liksom.
Men det har alltså blivit lite jobba idag. Så skönt. Fast node.js och det händer inte jätteofta att jag kodar i node.js eller Python. Därför blir startsträckorna också ganska långa. Också när man “bara” skall fixa några smågrejer. Men när startsträckan är avklarad så brukar det fungera ganska smärtfritt ändå. Som idag. Turligt nog. Man borde väl tacka någon högre makt för det.
Imorgon skall de bli programmerarväder. Också saker att tacka för. Fast egentligen skulle man väl vilja ha mer sol och värme. Som idag. Ja till och med så varmt så att man fick ligga där och svettas i sängen om natten och inte kunna sova. Fick svära lite över HETT. Nåja, åtminstone få göra det i en vecka. Ja sådär så man får leta fram fläkten jag byggde sommaren 94. Det hade varit omöjligt att jobba utan den. Tror den är kvar någonstans. Återbruk från en NCR stordator som användes av Oscaria, en skokedja som fanns förr. Men startar nog inte letandet ännu. Set verkligen inte ut som den behövs i år.
Massor med äpplen ser det i alla fall ut att bli. Massor av körsbär ordnade den gamla damen. Fåglarna plockade åt sig de flesta. Men några söta och solvarma slank in i min mun också. Mmmmmmm… Fantastiska är dom. Vi har också en yngre dam. Ett år. Fick också en del. Men surare. Får söta till sig.
Nu skall jag ge mig snart. Gå upp och läsa några kapitel i min bok. Lyx det också. Man är bortskämd och inte ens fattig.
