Jag brukar älska Jan Guillou’s böcker. Men här blir det pratigt, snobbigt och i högsta grad en gammal mans lite bittra perspektiv på tillvaron. En man som beskriver sig som en gentleman men som i nästa mening gör och uttrycker massor av saker som en riktigt gentleman inte bör (och får) göra. Alltså som att typ tala nedsättande om andra offentligt och annat av den sorten.
Nope. Tveksam om jag kommer läsa en eventuell nästa del. Tyvärr är man väl inte bättre än sin sista bok. Man bör sluta i tid. Jan Myrdal…
När alla visare pekar på noll det är då man blir tvungen att tänka efter. Inte ett så dåligt läge som man kan tro alltså. Det är bra att tänka efter varför man gör saker. Och på nivå noll gäller det att hitta motivationen. Varför håller jag på med det här? Det är den svåra frågan. Svaret måste man hitta i det där läget eller också är det dags att lägga av.
Som klåpare nummer ett (se där inte alla visare är på noll) har jag såklart varit med otaliga gånger om att alla pekare pekar på noll. Men jag har också hittat drivkraften på annat håll. Jag behöver inte den boost de där kan ge. Min drivkraft kommer någon annanstans ifrån. Varifrån vet jag egentligen inte. Mest roligt är någon slags latent galenskap. En som sipprar fram. Som jag har blivit vän med.
Bra så alltså.
Annars Örnsköldsvik, Härnösand och höga kusten igår. En heldag. Doften av hav stärker. Att se människor lyfter. Gott liv.
Idag gräsklippning. Man springer runt någon timme för att slippa springa runt någon annan dag under veckan. Men där, under den finns såklart annat att göra. Som sig bör.
Sista semesterveckan. Är det sagt. Eller vad man skall kalla det. Skall i alla fall dra igång mitt nästa vecka. För att jag kan. Ja och kanske för freden. Alltid för freden.
Men nu. Nu skall jag och K fixa lite mat. Sen får det bli någon film. Lätt leverne. Gott liv.
