”Det här borde verkligen fler prova på”
Source: På Hällagården får dementa sjunga för att minnas – Ljusnan
Month: August 2024
Categories
Dagar i augusti
Jag blir nostalgisk varje år den här tiden. På ett härligt sätt. Skolstart. Jodå nio år i Edsbyn. Ett år i Bollnäs. Men de där åren gick spårlöst förbi i mitt sinne. Fast det måste väl ha varit skolstarter då också. Andra augustidagar. Men ingen av dem har lämnat något större avtryck.
Men det finns två augustidagar jag minns. Som liksom blev en del av mig och den jag är.
Den första är 1978. Katrineholms Tekniska Skola. KTS. Jag skall läsa in elteknisk linje på gymnasiet. På halva tiden. Med en termin repetition av grundskola (preparandkurs). Farsan skjutsade ner mig på söndagen. På måndagen gick jag från Porse Geets väg, sen över Oppundavägen och ner mot skolan. Sol. En sådan där dag i augusti när sommaren dröjer sig kvar. Jag gick där livrädd för allt det nya och om/hur det skulle gå, men lycklig från hårrötter hela vägen ner i lilltån, ja det var jag. Gick hem samma väg också. Köpte lite godis i en affär. Friare än jag någonsin känt mig före och efter var jag där och då.
Den andra. 1980. Tar tåget från Eskilstuna upp till Uppsala. Från Eskilstuna eftersom jag jobbat med vattenanalyser på vattenverket där under sommaren. Nu skall jag skall läsa fysik på Uppsala universitet. Att det är sant och verkligt är liksom en orimlig tanke där fortfarande. Jag!? På vägen upp krockar tåget med en bil vid en järnvägsövergång. Det rycker inte ens till där jag sitter, men en ung kille och hans tjej dör. Händelsen lämnar inget avtryck. Är för overkligt. Några timmars försening bara. Borde varit otäckare.
Sent på kvällen framme i Uppsala och jag tar in på hotell. Mitt studentrum ute vid Kantorn är inte tillgängligt förrän om några dagar. Dagen efter, första dan, nya människor. Föreläsning matematisk analys. Fattar ingenting. Noll. Fattar snart att det gäller de flesta som går kursen. Andas ut. Den där oron igen, den där lyckan när man går hem genom ett augustisoligt Uppsala. Det här är värt att jobba för är känslan.
Att K. min blivande fru flyttar in i en korridor nära den jag bor i händer senare. Hon som kommer från Katrineholm. Där sågs vi aldrig. Eller gjorde åtminstone inte det medvetet. En korridorsfest, sen blev det som det blev. Men en dator i en källare också. Den vi fick låna på helgerna. WOW liksom. Känslan av att det här skulle förändra världen och att man ville vara en del av den förändringen.
Varje år i augusti så upplever jag de där dagarna igen. Fast egentligen är det där väl bara två val man gjort i livet av många man gjort. Men förflyttar man sig in i nya miljöer så träffar man nya människor. Vi var så tighta där på KTS. Jag blev vegetarian. Fick fyror och femmor i betyg och förstod inte hur. Blev tagen på allvar av en litteraturlärare som lyssnade och letade fram annorlunda böcker till mig som skapade ett livslångt läsande. Fysiken, Kemin, att det var möjligt att gå vidare.
Sen Uppsala. Fysiska institutionen Guldåren. Diskussioner om vetenskap. Filosofi. Isse och jag som får till ett extra år i kemi, helt utom kursplanen, eftersom vi är intresserad av gränslandet mellan fysik och kemi. Hela klassen som tuggar på torkad fisk under föreläsningarna som Isse haft med sig från Island. Men för min del besvikelsen också efter en tid. Spelet, hierarkierna och allt det andra i den akademiska världen. Skall man fortsätta och göra en akademisk karriär så måste man ta sig ann det där också. Isse klarade det där, Professor i fysik där idag. Vetenskapsakademiledamot. Mig skulle allt det där ha ätit upp och spottat ut igen. Ja utan att tveka ens.
Totalt handlar det om sex år. Två i Katrineholm och fyra i Uppsala. Bara en liten del av ett liv. Ja och de där augustimånaderna, eller dagarna är en än mindre del. Men jävlar, vilka diamanter till dagar det där är att bevara och minnas.
Categories
Bom bom och bom-bom
Av statistiken att döma så kan man konstatera att de som lyssnar på min “musik” är gamla gubbar och som dessutom antagligen gör det av ren sympati. Övriga lyssnare är nog där av misstag kan man gissa. Men eftersom jag gör det jag vill göra så kan jag leva med det där. Det kallas visst integritet.
När jag började spela så fanns ingen sådan här statistik att tillgå, men hade den funnits så hade antagligen förhållandet mellan killar och tjejer varit detsamma. Några flickvänner kunde väl räknas som lyssnare därtill tvingade. Gubbarna däremot hatade oss lika mycket som (antagligen mer) flickorna på den tiden. Men en och annan hårdrockare fanns det väl som höll på de sina. Så några lyssnare fanns det kanske.
Vill man ändra på sådan här siffror så börja man spela covers. Ger folket vad de vill ha. Då, förr, dansmusik. Jag har alltid tyckt att det varit att sälja sig. Allt för att få spela liksom. Blir man riktigt bra på det där så är man nästan lika bra som en bandspelare. Ett fattigt mål liksom.
Categories
Tired old man
Har haft ont i huvudet hela veckan. Lite jobbigt sådär. Men man har väl fått den där krämpan för sina synders förlåtelse. Ja och saker kunde ju vara värre. En kusin Alvedon instoppad i munnen och nedsköljd med lite vatten hjälper upp det hela. Lite åtminstone.
Den lugna sköna tillvaro jag lever bröts upp lite under morgonen när min huvudserver kraschade. Turligt nog gick det hela att rädda med tid och lite handpåläggning. Typiskt att sådant händer när man har inspiration för annat.
Annars har det varit lite dåligt med inspiration den här veckan. Har inte riktigt hittat tråden. Nu finns det massor att göra ändå och det har jag gjort. Men riktigt nöjd blir jag inte när de där 100% finns där. Var lite sådär förra året också efter semestern. Tog lång tid att komma tillbaks. Men jag känner att det kan få vara sådär. Speciellt i år. Fast det väl egentligen inte är något speciellt med det här året.
Fick av en slump höra att min pelletsleverantör slutar att sälja pellets. Måste alltså hitta en annan. Hmmm… Kan bli problematiskt. Men tur i alla fall att jag fick höra nu när det finns lite tid att spela på innan vintertemperaturerna slår till med full kraft. Löser det sig inte får man väl stänga ner och emigrera söderut.
Alltid är det något…
Men som helhet måste man säga att allt är synnerligen bra här på kullen. Bytte strängar på min akustiska i veckan och den blev till en ny gitarr. Har inte gillat den något vidare tidigare eftersom den varit svårspelad, men nu finns det faktiskt hopp. Dessutom så har jag ju get mig fan på att det skall läggas mer tid på studiolek i år än vad som lagts under tidigare år. Helt enkelt för att det är roligt och att roligt bör man ha. Mer kräver jag inte av den delen.
Nu skall det finnas en pastatallrik där uppe till mig. Eftersom jag är synnerligen hungrig så passar det ju utmärkt just nu.
Liksom!
Hälsingetoppen. Mitt liv vore ingenting utan musik. Jag tar mig upp ur mörker med musik. Jag tar mig ner från [för] hög eufori med musik. Ja musiken är lika viktig som mat. Går inte att leva med. Det där gäller lokal musik också. Gamla och nya band. Kvinnor och män. Som ett smörgåsbord av glädje och lite sorg i moll. Stöd de lokala artisterna.
Här är veckans lista Ät musik! Sov musik! Lev musik
Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.
Nya hjältar
Inte en enda denna vecka. Alla funna? Icke! Skärp er kamrater. Fram med detektiv ådran. Skicka in tips. Det MÅSTE finnas fler band/artister i Hälsingland
Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.
Categories
Fulgitarr
Den här gitarren är lite som jag är. Den försöker vara lite bättre än den egentligen är. Om sanningen skall fram så skulle den beslagtagits och sen genast bränts upp i någon ugn på ett värmeverk när den kom in över Svensk gräns. Det är nämligen inte en kopia. Nej, det här är en piratkopia. En fulgitarr. Tillverkad i Kina av någon som kanske en dag lär sig att göra pärlemoinlägg. Jag har egentligen aldrig gillat den. Tungspelad och raslig som den är. Men det har ändå varit den bästa stålsträngade akustiska gitarr jag haft så jag har försökt kämpa på så gott det nu går för en ständig amatör att försöka göra “musik” på något som är alldeles för svårspelat för just en amatör. Men så för några dagar sedan bestämde jag mig för att byta strängar på åbäket. Också en piratkopia kan må bra av ett byte av strängar nämligen var planen och tanken. Och OJ. Den blev som en ny gitarr. Som en fingitarr. Låter helt OK helt plötsligt. Är nästan lättspelad. Heja Kina liksom! Ja, eller Amerika som tillverkade strängarna av Sandviksstål. Känner mig alltså nöjd. Med gitarren. Tror jag.