Month: September 2024

När jag var en ung man där på sjuttiotalet, ja då fanns det “band” som spelade cittra. Alltid var det +10 tanter på plus 60 med nypermanentat hår som satt på rad och drog någon låt, ofta en psalm. Ja ni kan säkert se det framför er. Det svängde… Inte hårdrock dock. På den tiden, som ung man, såg man väl ner lite på de där damerna. Det verkade lite tantigt helt enkelt. Ja och man var lite känslig för det tantiga i den åldern. Men så hittade jag två ärvda cittror i gömmorna… Hmmm liksom… Hur många gubbar +60 är med på att starta världens första cittraband för gubbar… Tänker distpedal och dubbeltramp och… Nåja. NEJ. Det var en dålig ide. Backar där. Lytesbandgrenen är helt ute. Får leta upp några +60 åriga bruttor och skänka cittrorna till dem. Om det nu finns tanter idag. Man ser dom så sällan. Det är mest gubbar. Skall börja leta. Ja och sova på saken.

De glömda instrumentens vägg är en vägg här ner på mitt kontor där de ensamma, ledsna, skadade instrumenten hamnar. De som inte har någon som spelar på sig. De som passerat bäst före datum. Blivit till symboler för en tid som inte finns. Det finns något ledset över den här väggen såklart. Därför att det som hänger och står mot den en gång skapade glädje så är kontrasten idag såklart det motsatta.

När jag tänker vidare på det så inser jag att man snart själv är redo att hängas där som en relik från en svunnen tid. En hes sångare. Inte hör sådana heller till den nya tiden.