Month: December 2024

Egentligen är det på fredag den skall ske. Julhandlingen. Den stora dyra. Men hemosten, eller getosten, eller koosten, en mycket viktig ingrediens på det hedmanska julbordet, måste inhandlas. Rädd är man att den skall vara slut på fredag. Nirs i Alfta brukar ha kö av hugade gamla gubbar (och tanter) som precis som jag längtar efter godbitarna före storhelgerna. Som alla roffar åt sig. Handlar åt vänner och vänners vänner. Så iväg idag alltså. För husfridens skull. Halka, snöväder, tidsåtgång hindrar ingen som är sugen på getost.

Men skall man iväg så kan man såkllart lika bra skapa en lista. En sådan där som växer. Som Ovanåkersbröd. Har handlat det på Sommars i Edsbyn tidigare. Men icke idag. Fanns inte. Synd. Gott det med ju. Men går att leva utan. Knappt, men japp, det går. Troligen…

Sen Alfta då, eller Älvkarhed är det väl. Småvägar. Konstnärssara i sin skola som skapar storverk. Vink vink. Fast jag far förbi. Är mycket bra på att fara förbi det mesta. Dålig på att stanna. Typisk härlig bonnväg jag färdas sakta på. Sandad idag. Ett ton ligger där och bromsar hala sulor. Jag har nya däck. Hade klarat mig utan sanden. Kanske. Troligen.

Ost finnes. Smör också. Köper en av varje och swishar iväg en slant. Hör hönorna prata från ladugården. Utanför en korp som kraxar sådär medeltidaktigt som korpar alltid kraxar på. Japp, gillar korpar. Smartingar. de har koll på det mesta. Är skygga. Vi har några hemma också. Som vi alltså är mycket rädda om.

Korna är ute här. Tittar nyfiket på mig med sina milda ögon. Var det inte för alla slaktade kalvar som mjölkproduktionen för med sig så skulle det här varit en perfekt symbios mellan ostälskaren och en kossa som har det bra. Men det går inte att lura sig. Man borde inte dricka mjölk. Man borde inte äta ost. Ja och “man” är alltså jag och ingen annan. Alla gör sina val. Ja och lever med de val man gör. Döda kommer man göra hur långt man än går i sina handlingar för att låta bli. Det går inte att undvika. Bättre än andra blir man aldrig. Bara annorlunda, ja och det kan vara gott nog. Samvetets sång kan man lyssna på i disharmoni eller harmoni. Fanatiker och predikanter har jag aldrig gett mycket för. Bara tvivlaren får mitt öra. För i tvivlet, däri finns sanningarna. En stark paradox. Att idioterna är så säkra på sin sak, samtidigt som de smarta och visa tvivlar.

Hur som helst gillar jag kor. Vi kramar varandra med blicken. Kor är nästan lika smarta som korpar vettu. Att krama kor på riktigt är bland det mest läkande man kan hålla på med. Jodå hästar och elefanter fungerar också bra att ha kramkalas med.

Bollnäs. Mammons stad. I alla fall för oss. Vi gör alla större handlingar här. Jag köper en gran. Lite !!! över det om man bor i Los. Jag vet. Köper fågelmat. Köper kattmat. Ja lite annat också. Granar är ett annat sådant där dilemma för mig. Tycker granar borde få stå där och växa upp och bli till stora gamla granar istället för att huggas ner och bli barrande utklädda och förnedrade julgranar. Men nedröstad i familjen. Tre mot en. Gran skall det vara. Vem är jag att förstöra julstämningen för de andra. Äter ost och håller käften.

Tror jag aldrig varit i Bollnäs utan att gå på Biltema. Gör så idag också. Återköp på ett batteri. Går bra. Kaffe. Och så har dom semlor. Finns det någon som tror att jag kan hålla mig. Nehej. Varför tror ingen det? Hursomhelst köper jag en fast det i det närmaste är en straffbar handling att både äta och sälja före jul.

Nu, här, börjar det snöa på riktigt. Jag far till Järvsö. Köper ekologisk potatis. Det finns kor här också. Vi hejar.

På radion är varannan låt en jullåt. Whammad på knockout blev jag redan för två veckor sedan. Man fick fler chanser där nu. Helvete vad mycket skit det finns till julmusik. Bjällror!!!! För helvete!!!! Klicheernas kliche måste det väl ändå vara. FY FAN för bjällror. Ja till och med John Lennon har dom i sin jullåt. Men han är ju död så han måste man ju ändå låta passera. Resten av gänget kan gott gå och gräva ner sig så att de tystnar för evigt, ja håller käften.

Sen hemmåt. Mer och mer snö ju närmare Los man kommer. Inget underkylt regn dock. Tack tack! Någon galning med en obromsdad manskapsvagn dyker upp bakom en kurva. Han kör säckert hundratio. Vägen är inte plogad. Är väl livstrött. Ja, eller en mördare. Hur som blir det en jobbig färd upp för backarna mot Los. Ja också utan idioter på vägen.

Men hem kommer jag denna gång också. Och här sitter jag nu och skriver detta. Varför i helvet jag nu gör det…