Day: 4 December 2024

Den 4/9 fick jag åka ambulans för första gången i mitt liv. En upplevelse såklart. Man misstänkte brott på kroppspulsådern, samma som farsan dog av. Själv tyckte jag nog hela den här stora apparaten var lite överdrivern för ont i magen. Mycket ont men ändå. Men ringer man 1177 för att få råd och dom ringer 112 direkt så är det bara att åka med tydligen. Med lite morfin i kroppen gjorde ju inte magen särskilt ont längre heller.

När vi kom fram till akuten rullades jag in där, en läkare och fyra sköterskor möter oss och jag rullades in på en sal. En ganska häftig apparat att se hur effektivt dessa människor arbetar. Tjoff, tjof, tjoff, alla fyra på samma gång och rätt snart var man uppkopplad till en massa maskiner som ritar kurvor piper och grejar och som man vill skruva upp och se hur de fungerar, men man har såklart ingen skruvmejsel med sig.

Nu blir det prover en mass, datortomatografi, och någon brusten kroppspulsåder hittas icke men däremot en förändring på bukspottskörteln. Hem kommer jag fem på morgonen efter i en taxi med en trött chaufför som jag måste rädda med lite (nåja ganska mycket) kaffe innan han åker tillbaks.

Magnetkamera och en massa annat efter det där. Man får se Hudiksvall. Sen får jag en tid den 3/12 för besök hos en läkare. Igår alltså. Bukspottkörtel. Cancer tänker man såklart. Femårsöverlevnad på ungerfär 6%. Den sämsta prognosen av dem alla. Men upptäckt tidigt så kan man öka chanserna till 20% med en operation. Bättre men inte så jävla bra heller. Alternativet till cancer, inflamation, jävligt ont som återkommer några gånger om året. Ofta med sjukhusinläggning. Inte så förbannat bra andrahandsalternativ heller.

Så igår i Hudiksvall. Först de obligatoriska frågorna. Hur har vi det med spriten? Ja, jag förväntar mig den frågan. För 70% av problem med bokspottkörteln härstammar från hög alkoholkonsumtion. Men i mitt fall. Nope. Två pavor whisky per år och några glas vin till maten kan väl knappast kallas överkonsumption av alkohol. Läkaren nickar instämmande. Sen släpper han “bomben“. Du har två små “stenar” i gallan, och en större i pankreagången. Inget vi gör något åt. Du bör inte uppleva några större problem av det där (läs: du är redan död gamle man innan du får större problem av de där). Ja och jag, jag sitter där och känner mig rätt euforisk efter det beskedet. Tänkte “go home an get your affairs in order“… ett år kvar… eller något sådant när jag åkte ner.

Jaha, det var ju bra. Rent utav jättebra! HURRA!

För att jag skall få valuta för pengarna så får jag ett recept på medicin som hjälper till med bukspottsenzym. En kapsel vid varje måltid och lite extra vid större middagar. Framställt från bukspottkörteln från grisar, möjligen lite komiskt (INTE för grisarna) om man tänker att jag är vegetarian av etiska skäl sedan många år tillbaks. Men vid medicin måste man väl ändå sätta en gräns för sina etiska strävanden.

Nu sitter jag alltså här och nästan tror att jag kommer att få uppleva en jul till. Fast nåja, efter min öronundersökning för ett tag sedan så blev det också beställt magnetkamera. Huvudet den här gången. För att utesluta tumör som de sa. Va fan liksom. Men eftersom jag redan sett min närastående död under några veckor förändrar det väl ändå inte så mycket. Egentligen kan man ju vara helt stupsäker på att man kommer att dö. “När” är den enda frågan där. Den som lever får se.