Satt på kontoret idag och pratade lite sådär trevligt med två personer som var på besök. Vi pratade engelska som gemensamt språk. Inget ovanligt med det heller. Jag pratar, nåja skriver, mer engelska än svenska under en dag. En av personerna frågade vad den nyfikne katten hette. Hmmm…. Ja vad heter hon? Helt tomt i mitt huvud. Fullständigt. Men till slut lyckades jag frå fram “Nelly“. Ja och det heter hon ju. Men min åldrande hjärna, där också tänkandet sker på engelska en sådan här gång, fick för sig att jag skulle översätta “Nelly” till engelska. Blev liksom knas. Svåröversatt. Ja eller lätt. Konstig känsla hur som helst. Antagligen dags för ättestupan för undertecknad.