Month: January 2025

Måndag på riktigt. För så är det väl ändå. Måndagen på söndagen är nu bara en tjuvstart egentligen. Skit samma. Idag inga tvivel över tillvaron. Ännu! De kommer säkert. Senare. Som hammarslag och viskningar mot ens huvud.

En apelsin är min färdkost för förmiddagen. Tröttheten min färdkamrat. Någon slags förkylning ligger och lurkar inom mig och tar energi. Fast det är väl egentligen försvaret mot allehanda som tar energin. Vita blodkroppar och andra försvarsmekanismer som aktiveras i kroppen. Tur är ju det annars skulle väl allt gå åt helvete. Man är kung i sitt eget kungarike. Sin kropp. Borde sköta sitt kungadöme bättre än vad jag gör. Ja och ägna sig åt vila oftare när kroppen begär sådan.

Apelsinen tänker jag spara till tiosnåret. Oftast fungerar det. Hade det varit en godispåse eller en semla hade det inte gjort det. Helt säkert uppätna båda två innan nio. Karaktär. Nåja…

Hämtar sand på morgonen. Halka råder på kullen. Går man ut genom dörren och mister balansen står man snart nere vid ICA helt utan ansträngning. Jo jag vet att det heter Tempo numera. Men i alla fall. Fast sand finnes icke. I alla fall inte mer än några små samlingar nere på botten av lådan. Men skrapar ihop lite ändå. Alltid räddar det någon tänker jag.

Osedvanligt varmt har det ju varit ett tag. Mycket snö är det inte heller. Ja och vad jag kan se så skall det fortsätta att hålla sig på rätt bekväma temperaturer. Lite aprilväder sådär. Man liksom hoppas…. Tänk… Ja tänk om det inte skulle komma mer snö i år. Tänk om all snö var borta redan i slutet av mars. OJ vilken lycka… Men sen tänker man på alla vattenmagasin. De som inte skulle fyllas på. Ja och elpriserna vi skulle få om de inte gjorde det. Det blir lite “mittåt“. Man får aldrig vara riktigt nöjd.

Befinner mig i releaseträsket. Man vill liksom få ut något genom dörren. Men som alla gånger tidigare man försökt med det dyker det upp utmaningar. Utmaningar som måste lösas. Alltså jobbar jag med att lösa dessa “utmaningar“. Ut genom dörren skall grejerna. Till slut. De som ringer eller vill besöka mig just nu har alltså föga lycka i sitt värv. ALLTSÅ!

Men söndag idag. En hel vecka föröver. Dock bruten vecka. Två halvdagar på hälleberget. Men också sådant är till för att överlevas. Eller hur? Ingen ide att irritera sig över sådant.

Hur mycket pengar tjänar du på det du gör? Hur många moduler säljer du? Hur många användare finns det? Det är sådana där frågor som man får. Det skall avgöras om man är framgångsrik eller ej. Ja och eftersom jag svarar 0,0,1 eller 0,0,? på de där frågorna så bli man såklart katalogiserad som ett misslyckande. Ja projekten man håller på med också såklart. MISSLYCKAD! stämplas det där i pannan med synnerligen synligt bläck.

Normalt, vanliga dagar så funderar jag inte så mycket på vad andra tycker. Jag vandrar ner på kontoret, känner efter i magen, och finns den där gokänslan kvar där så sätter jag mig och kör vidare. Det har jag alltså gjort i snart tjugofem år nu med samma projekt. Någon Marcus Persson eller Daniel Stenberg blir man liksom inte. Men just detta faktum gäller faktiskt de flesta av oss. Om dom är de där guldförgyllda kugghjulen i maskineriet så är vi andra de rostiga. Skall det snurra på behövs alla sorter. Japp rostigt också.

Men jag litar på gokänslan i allt jag gör. Det har jag gjort hela mitt liv. Just det har fått mig att orka leva med mig själv. Finns inte den där känslan eller om det skaver på annat sätt, ja då drar jag. Som en avlöpning. Iväg bara.

Men visst, det har funnits tillfällen när jag hoppats på framgångar för VSCP, eller min “musik” eller mitt skrivande eller i annat. Men nästan alltid har det handlat om att någon annan skall komma och säga “bravo“. Idag när jag har gett upp det där. När jag har slickat i mig all sur geggig misströstan då inser jag att det där externa “bra” ‘et inte betyder ett skit egentligen. Gokänslan toppar det där. Andra sätter upp tävlingarna och rangordnar. Själv kan man nöja sig med att räkna de bra dagarna i ens liv. Dagar som inte alls behöver vara så märkvärdiga. Det kan räcka med att bara finnas.

Hälsingetoppen. Såklart kommer det en lista idag också. Fredag. En dag som många längtar till. Dag innan ledighet. Väntan på något bra är ofta bättre än det som man väntar på. Men Hälsingemusik är ofta bra antingen man väntar på den elle rinte. Det är musik från andra landskap och delar av världen också. Det törs jag hävda med övertygelse. Men håll till god alltså. Jag bjuder.

Ät musik! Sov musik! Lev musik!. Stöd de lokala artisterna.

Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.

Nya hjältar

Inte en enda denna vecka, men tipsa gärna.