Glädjens Palats av Kate Atkinson
Lite gäsp är det allt. Men dåligt? Icke! Ja till och med läsvärt är det. Men något skaver. Man tar sig liksom igenom och undrar sen “vad hände?“.
Andra böcker som jag läst finns här.
Läser en artikel i Ljusdalsposten här på morgonen om en grupp i Ljusdal som jobbar med tekniska lösningar inom hemtjänsten. Spjutspetsteknik är ordet. Tror det nämns i den här artikeln också.
Det handlar alltså om lösningar för att funktionshindrade/äldre skall kunna bo kvar hemma längre med full trygghet och komfort. Lås utan nycklar, kameror och annat som kan detektera fall, lösningar för sjukvård i hemmet. Listan är lång. Ja och det här arbetet är viktigt såklart. Tekniken ganska mogen. HEJA gäller!
Fast nu höll vi andra på med det här för ungefär tjugofem år sedan. Ett kvarts sekel sedan. “Längesen” tycker väl de flesta.
Men tydligen Är sådant som jobbades med för tjugofem år sedan alltså fortfarande spetsteknik. Ja och det där kan väl noteras inom andra områden också. Papperslösa kontoret har väl tagit femtio år längre att åstadkomma än vad prognoserna gjorde gällande när man började prata om det. Ja och teknik i framkanten Är det. Ingen skugga över de som arbetar med det här. “HEJA” igen!
Fast om man nu är ett företag som skall försöka överleva inom området. Ja då skall man antagligen alltså avvakta, ligga och lurpassa tills mognaden blir högre. Ge sig in i det hela när alla flugor är på sockerbiten. Alternativet är alltså att ha tillräckligt med kapital på banken så att man klarar att hålla på i ett kvarts sekel innan pengarna börjar strömma in. Hur många kan och vill det idag?
Teknikutveckling sägs ofta gå i rasande fart. Men gör den verkligen det är ändå dagens/morgonens fråga?