Jag somnar in djup på soffan här på morgonen. Vaknar framåt eftermiddagen. Vi äter rester från fredagen. Lite av en tradition det med, liksom soffan. Kaffe på det och en syltmunk inhandlar i Hudiksvall under den sista turen (ja otur kan turen ännu inte kallas).
Pellets skall in. Veckovis återkommande det med. “Tradition”? Ja åtminstone på vintern. K är bärhjälp idag så det går gesvint. Lite skottande sen är klockan fem och man har liksom avverkat den lördagen.
Herr Ljungström är i tidningen. Det glädjer mig oerhört. Han är värd en hel del mer uppmärksamhet än han fått. Bra. Förhoppningsvis läser folket på Radio Gävleborg P4 artikeln också och kommer till insikt. Men navelskådandet i regionshuvudstaden har svårforcerade hinder som ligger där och täcker öron och ögon. Oproffsighet som maskeras som just proffsighet är som en falsk ton i en annars samstämd orkester.
Men när det gäller Ljungström så sitter han väl där uppmålad på någon vägg han med (som andra lokala storheter) endera dan. Fast måste väl dö först. Och det får vi ju hoppas dröjer ett tag.
När jag tänker efter så får man väl göra som man vill på P4 också. Jag skall väl inte ha några tankar om det. Vet inte ett skit om sådant. Men ångradion, det är dom. Ja och allt av värde som hänt inom musikvärlden har man missat och hoppat på sist av alla. Så är det bara. Så skall det tydligen också vara. Ja och det är väl OK. Tänk själv kamrater gäller som vanligt.
Nästa vecka skall jag ta mig en studiohelg. Göra “musik“. Göra mitt. Allt det där är iof sådant som går världen spårlöst förbi. Jag har inget behov av att synas eller hejas på i det där. Glädjen av de timmar jag kan ägna åt att sitta där är min belöning. För just där händer något med mig. Hade jag varit religiös hade jag nog babblat om den helige ande och annat. Men något liknande är det ju. Jag uppfylls av något där och min “musik” är väl mer något som jag är ett verktyg i för “något annat“. Den eller det som valt mig som verktyg för det där borde såklart valt någon coolare och ballare, en son eller dotter till en kändis kanske, så hade det säkert blivit “andra bullar av“. Nu blir det såklart inte det. Men det är inte jag som valt. Jag gör bara så gott jag kan. Ja och ännu har ingen av “de styrande” klagat. Även om det är hoper av lyssnande som såklart gör det.
Fast skulle man säga “NEJ” till en hit då? Nope, såklart inte. Men skulle man vilja följa upp en hit? Nope, det skulle man inte. Önskar mig inte det livet. Har det utmärkt som det är idag. Ja och däri finns den viktigaste insikten. Är man nöjd som det är? Ja eller nej.
“Ja“
Nu skall jag duscha av mig pelletsbärandet. Sen skall jag ta mig en fyra av den fina whisky jag fick av sonen i julklapp. Sen blir det väl inte så mycket mer idag. Dåligt och ett tråkigt liv? Ja det tycker säkert många. Fast det räcker åt mig. Det är såhär jag vill ha det.
