Somnar i soffan efter lunch. Ja, jag la mig ju där först. Fick tanken att göra det i huvudet när en bit lasagne lassades in i munnen. Men somnade alltså. Lite knöven idag liksom. Allt det där kan också vara ren slöhet. Men funderar inte så mycket på det. Jag har ingen chef som vakar över mig. Inga krav på mig. Inget att bevisa. Det finns ingenting. Vill jag sova en stund mitt på dagen så gör jag det. Man lever lyxliv. Är fri. Tror jag…
Vaknar efter en timme. Lillkatten ligger och sover i en soffa bredvid. Vi gör det mesta tillsammans hon och jag. Är bästa vänner. Hämtar posten. Provnummer av kvällsposten. Hmmmm… Hur hamnade det i vår låda? Men numera helt utan sociala medier kommer jag väl läsa den också. Men gud… ja vi har väl ingen närmare relation vi två. Hen tror inte på mig och jag är lite tveksam på om den store guden är bara en eller ens existerar. Men om så. Förstår arbetsbelastningen. Men jävligt besviken på arbetsresultatet. Var finns kärleken? Knatte, Fnatte och Tjatte skulle nog klara biffen bättre. Men vem vet. Kanske klarar det gudomliga skötseln av världen perfekt på någon annan plats i universum. En plats där folk älskar varandra. Bryr sig om varandra. Kramas.
Studio i helgen. Nåja “studio“. Gör “musik” och älskar det. Men ju mer jag skruvar på rattarna desto sämre låter det. Idag som värst när jag försöker skruva ännu lite mer. Får ta den här låten en vända till tror jag. Rensa bort och börja om . “Gör om – gör rätt” som en arbetskamrat brukade säga på 80-talet. Men älskar de där stunderna jag befinner mig i det där. Japp Ä-L-S-K-A-R. Jodå jag älskar så mycket annat också. Men just i musiken händer något alldeles extra i min själ. Det är kanske där hon/han/det gud befinner sig. Ja, det är lite religiöst. De ögonblick när jag är som lyckligast.
Så varför sitter jag inte där jämt så?. Jo, jag älskar ju annat också. Att koda t.ex. Det är väl ändå också min grej. Den jag är. Utan det skulle jag inte orkat leva. Och release just nu. Mer än två år har jag tryckt på tangenter för att ta mig hit mot en release. Tjugofem år om man räknar hela projektet. Ger bort rubbet. Alltså ren och skär galenskap alltsammans. Ja och det är väl därför det passar mig så bra. Galenskapen och passionen är nu ändå systrar.
Nåja. Måndag ändå. Jag hoppas på den här veckan. Att jag får ut en release av det senaste till slut. Inte “musik” då men kanske kan jag skruva lite på min nya låt också. Hursomhelst så är livet gott nog idag också, i alla fall för en gammal gubbe på en kulle som inte vet bättre.
