Vilar. Gör inget annat. Sover. Läser. Somnar. Äter. Ser på film. Somnar. Vilar. Läser. Japp. Helg här på kullen.
Fast någonstans där på söndagseftermiddagen så tar helgen slut. Man skall jobba igen. Ja och jag har inget emot det. Det går på ett ut. Njuter lika av både. Ja behöver båda. Ladda. Urladda. De hör ihop de där lägena. Det fungerar inte bara med det ena. Enkelt!
Sen har jag abstinensen efter musik. Den samlas upp under helgen. Det blir inte så mycket musik där uppe i lägenheten. Här nere på kontoret är den ständigt på. En del av mitt blodomlopp. Ett annat livsflöde. Första låten när man börjar sin vecka lyfter själen. Men samma där såklart. Tystnad och oväsen. Man behöver båda.
Fast vind från norr idag. Drar rakt igenom huset och rakt igenom mig. Fryser. Hatar. Längtar efter sommar. Får meddelande från Tyskland under eftermiddagen med bild på blommande kullar. Fan! Tänker man. Helvete vad man längtar dit. De där första förskrämda snödropparna som brukar titta upp efter väggen mot pannrummet i början av april. De som står för hoppet. Droppandet från taket. En sol som värmer om alldeles lite.
Men bara två veckor kvar till Vasalopp. Där vänder det. Där kommer hoppet på riktigt. Det och kåta Talgoxars sång påminner om bättre tider. Heja och hurra!
Fast nog är det så att jag inte är skapad för det här klimatet. Jag borde ha bott i varmare trakter. Månne blev jag rövad hit av någon bäbisnappare. Gubben kommer att gilla krematorieugnen när den tiden är inne. Den ultimata njutningen där. Det är så säkert.
Funderar lite på pengar när jag ligger i soffan under helgen. Hur man kan vara nöjd över tillvaron man lever. Tiotusen extra är en förmögenhet för mig. Mer behöver jag liksom inte för att känna att jag har ALLT. Inte behöver mer. Men tänker på kamrater och bekanta som kan plocka fram två, tre, tio miljoner om de får några dagar på sig. Ja utan att sälja något. De finns där nollorna. Som rediga kulor. Riktiga pengar. Ja och kanske är de här kamraterna några pariteter lyckligare än vad jag är. Hur skall jag kunna veta det? Men de har ungefär samma sjukdomar som mig. Samma ålderskrämpor. Samma problem. Och när vi ligger där i ugnen så har ingen några av stålarna med oss, ja och har vi det så brinner de upp med vår världsliga lekamen i den heta ugnen ändå.
Det är ju det där med vad man skulle göra med “många pengar” om man hade. Ja det är ju det här jag gör. Det här jag vill göra. Ja, jag vet, det blir inte mer fånigt än så. Och försöker man förklara det för någon så tror de ändå inte på en. Undanflykter.
Men jag har dokumentation att skriva. Kan inte sitta här och skriva ord till ingen nytta alls. Ja, jo, det gäller väl dokumentationen också. Allt jag gör är nu ändå Buddhistisk sandkonst. Att känna sig nöjd över det min enda framgång och merit.
