Day: 19 February 2025

Alla kurvor pekar nedåt. Man borde väl gråta. Men ler. Ja och då har man väl ändå tagit sig någonstans. Kan man tycka. Sandkonst. Hur kan det kännas så njutningsfullt?

Nu tror ju såklart ingen på det där. Att man inte deppar. Jag vet inte vad det är med människor egentligen. Den där tävlingen som pågår. Jag har alltid kommit sist, men inte fan har det känts så jävla illa ändå. För det mesta. Obruten. Ännu. Om det håller hela vägen…? Nope, det vet man icke.

Men saknar väl tävlingsinstinkten. Den man bör ha. För att bli framgångsrik som människa. För att vinna. Få kurvor som pekar uppåt.

OK

Men bor man i “Los” så får man ganska ofta frågan från Engelsktalande om var man bor. Ja och då svarar man “Lose” och dom har liksom stenkoll på en redan rån början. “Oh, yes, and in Hellsingland” medf ett leende, sen “really!?”.

OK igen.

Hursomhelst…

Kodar nära hårdvaran idag. Njuter alltså. OJ! vad jag har längtat efter detta när jag befunnit mig i högnivåvärlden nu under alltför lång tid. Det är ändå här jag hör hemma. Jag må bo på en kulle, men långt ner vill jag alltså helst befinna mig i arbetet. Lödrök och assembler. Fluss ända ner till tårna.

Fast lite sugen på “musik” igen. Att sitta där i studion lite mer. Skall försöka ta mer sådan tid. Tvinga mig dit. Stämma gitarrerna ibland. Bara för att göra annat. Bara för att det är skoj. Men skit kommer det ju ut som det man gör. Föresatsen är ju alltid en annan. Som den senaste låten. Gillar den. Men när jag suttit där och rattat ett tag så låter det illa som fan. Ja och man får finna sig i det eftersom här är det bara jag. Solitären. Ja och jag kan inte bättre. Trodde ett tag att det gick att lära sig. Men har inte sett några förbättringar ännu. Snarare förfall.

Jo man kan hyra in folk säger de med stålarna… Ja och jag hör vad dom säger.

Men det där solitära ställer till med mycket. Det finns ju i programmeringen också. Är det ingen annan som gör grejerna så måste man fixa det själv. Fast ännu mer påverkar det såklart “musiken“. Ett svagt ögonblick lovande jag att göra en livespelning i sommar. Ja, ett avslut liksom. Det vore kul. Men det går liksom inte. För många yttre parametrar och för många kukar att suga av för att få till det. Klarar inte av det. Nope, det är över. Åtminstone det där. Mången med känslig själ runt Edsbyn tackar säkert för det.

Fast synd.

Nu är det dags för mat igen. Det äts en massa här i huset. Flera gånger om dan stoppas det in saker i munnen. Går skapligt med hjälp av intaget pankreapulver från några stackare till grisar. Enzymer. Rövare i tarmkanaler. Ja sen skall produktionen ut genom röven med lagom frekvens och konsistens. Målet. Det är inte alltid det håller. Men man skall lida. Då lever man visst.

Semlor är det f.ö. alldeles för få som kommer över min längtande mun nu för tiden. Detta faktum bör åtgärdas…