Jag tillverkade och sålde ett program “Gold for Workgroups” för många år sedan. Det gick bra faktiskt. Var rätt populärt. Men svårt att hålla igång både sälj, kodande och allt annat som hängde med. Blev partner med andra för att få det hela att snurra på. Dumt såklart. Samarbetet var dödsskottet. Folk har ofta helt egna agendor till att samarbeta. Man måste förstå och veta det när man går in i dylikt. Lägga tid på striden på att fokusera. Eller ge upp. Men å andra sidan är det genom att ge sig in i saker som man lär sig.
En rolig anekdot från den där tiden var när en av samarbetspartnerna hade fixat ett möte med en möjlig finansiär. En av löntagarfonderna. Så vi åkte ner. Man satt i regeringskvarteren och vi mötte VD’n och berättade vad programmet handlade om. Flådiga människor och flådigt kontor. När programmet sen skulle visas så hade VD’ns 16-årige son kallats in som expert. Ja man trodde liksom inte det gick till så på den nivån. Men det gör det såklart. Någon investering blev det hur som helst inte. Troligen tur det.
Numera har jag bara manualen kvar. Jo det finns nog kod någonstans också. Ja och timmarna man la ner… det var timmar som gick. Många av dem i lokaler på +10 och mindre. Hårda tider.
Fast “Lose” då alltså. Det räcker liksom med landsbygd för att man redan från början skall ligga på minus. Fina adresser hjälper. Den där kommentaren
“Datorer tror vi inte på men dom har skaffat en fax på kommunen det ÄR nog framtiden“.
den gäller väl fortfarande. Man behöver bara byta ut “datorer” och “fax” mot andra saker. Det där var bland det första jag fick höra när jag flyttade hit. Men många liknande kommentarer har det kommit efter det. Av folk som inte vet ett dugg vad dom pratar om men som ändå sitter på makt över guld, medel och folk. Som håller igen utvecklingen.
Jag är ändå rätt stolt för de där grejerna jag gjort. Jag har ändå gjort dem. Det finns så många som vill göra men inte gör. Visserligen spar man egen energi på det angreppssättet. Men det skapas inget heller. Jag har i alla fall gjort saker. Ingen kan ta ifrån mig det.
Så bitter känner jag mig ändå inte. Det är liksom som det är. Det hade varit fritt att flytta härifrån. Fritt att gå tillbaks till fabriken. Fritt att utbilda sig till annat. Det har funnits mycket frihet. Valen är ens egna. Också när det är svårt. Man får stå för dem. Eller börja köra buss.