Allt detta åkande. Allt detta fixande. All planering. Det har tagit på krafterna. Så det har varit vila ett tag. Tror aldrig jag sovit så mycket som jag gjort den här helgen. På soffan. I sängen. Nästan vid matbordet och i duschen. Djup sömn. Återhämtning.
Ett tydligt tecken i mitt liv på att jag börjar närma mig gränsen är att jag inte riktigt orkar med musik längre. Normalt spelar jag musik jämt. Men i slutet av förra veckan gick det bara inte. Tystnad var det enda som fungerade.
Men i de där uppstår också en stor irritation hos mig när jag inte kan koncentrera mig som vanligt. Inte jobba som vanligt. När jag saknar energin för det där.
Nåja, det ger sig. Fast inte känner jag mig mycket piggare i dag heller. Men lite. Man måste ju ändå tycka det är bättre än inget. Hoppas!
Men det är april. Hur skönt är inte det? En liten snöhög är det enda som är kvar ute på tomten. Tidigare snösmältning än vanligt. Jag kan liksom inte fatta riktigt att vi har den bästa av tider framför oss nu. Inte ens när jag ser de tidiga koltrastarna hoppa omkring där ute så går det in i hjärnvindlingarna. Men vi är på väg. T-shirt, plånbok och telefon och sen är det bara ge sig ut och iväg i friheten.
Kommer på en textrad och får en ide om nästa låt. Kanske kommer det en dag där jag orkar sätta mig ner och knöka in den där texten i låten. Kanske inte. Det känns inte som det är jätteviktigt. Kul. Japp. Men viktigt!? Nej! Fast en del lägger såklart upp pengar för att öka streamingsiffrorna. Då måste det ju vara viktigt. Förakt är det enda jag känner för det. Ja, det gäller allt fuskande. Hur skall man som fuskare kunna stå ut med sig själv. Det är liksom svårt nog ändå.
Läser en artikel om The Hellacopters trummis. De var många som kom efter oss i 80-talets Edsbyn och som faktiskt blev något. Jodå, ett gäng före också. Det var bara vi som stod där och väsnades på som lokomotiv startade i fel tid. Fast vad vet man, kanske inspirerade vi dom där som kom efter där på 80-talet lite ändå. Vad vet man?
Men nu en hel vecka föröver. Det är bara i helgen det händer grejer. Men vila det också. Det är i alla fall så det är meningen man skall känna. Kommer nog dit. Under tiden skall jag försöka nå en punkt där jag BARA MÅSTE ha musik strömmande ut över kontoret igen…