Janne från Järvsö tittar in. Med sig har han en flaska whisky och en påse supergoda wienerbröd. Jag bistår bara med kaffe och prat. Han är en sådan där ängel som finns omkring oss och alltid ger mer än han tar. Han är en av de där människorna som de facto helt enkelt är bättre än vad vi andra är – och är det på de naturligaste av sätt – och som vi vanliga dödliga inte ens kommer i närheten av att uppnå i vårt eget varande.
Det finns inte så många som Janne. Men jag har ynnesten att ha också några till som honom i min närhet. De är min förmögenhet och min samling av ädla stenar de där människorna. Jag är oändligt tacksam för att jag har dessa personer runt omkring mig. De jag verkligen inte förtjänar, inte ens det minsta lilla dugg, de som inte vill ha något endaste lite av mig i gengäld men som ändå finns där som klippor att stödja sig mot när min gång vacklar. Orken kommer därifrån. Den och styrkan att traska vidare. Tack!