Jag drömmer om min döda mamma precis innan jag somnar in i natt. Ja drömmer, men jag sover inte. Det är i det där halvsovande tillståndet. Men helt plötsligt så ser jag hennes ansikte framför mig. Bara det och sen hennes hand som jag känner tar min. Den som är varm och håller i min högra hand i ett försiktigt grepp. Morsan är bara ett ansikte. Nypermanentad och glad, så himla glad så hon skrattar. Hon liksom vinkar också. Liksom kör på, heja, heja, och där blir jag så förvånad att jag direkt blir klarvaken igen och inte kan sova på över en timme.
Jag tar det som en uppmuntran från andra sidan när en klapp på axeln inte finns här. Det kan såklart lika gärna vara en trött hjärnas spratt. Men livet blir liksom roligare och bättre att leva om det där verkligen var min mamma som på något sätt lyckades ta sig igenom tidsvävarna en kort stund. Att se henne pigg och glad och skrattade igen. Ja, det kändes bra.