Det är ingen tvekan om att man är utböling när man är ner och handlar här på byn. Det är lite surt, det hejas lite motvilligt. Ja har man bara bott här i tjugoåtta år så skall man såklart veta sin plats som nykomling, alltid ny och alltid utanför. Visst det finns blixtrande undantag. En handfull i alla fall. Men annars möts man för det mesta av det molokna. Ja ja det beror säkert på mig det där också och egentligen bryr jag väl mig inte så mycket om det. Jag kan bara konstatera att jag möts av betydligt mer glädje och glada miner utanför min hemort. Kanske för att det inte känner mig då såklart. Eller också för att man helt enkelt är lite muntrare och gladare och bryr sig mer om varandra på andra ställen. Vad vet jag.