Det snöar ute och är man den stolte ägaren till en slalombacke så myser man kan jag tänka. Kan i samma banor och i samma slinga tänka mig att också de där vrålen som jag hör från skoterägarna i byn, ja de är väl egentligen deras skotrar som vrålar, tyder på en slags längtan ut i det där vita också. Eller de som drömmer om swiiich, swiich, swiiich. Ja ni vet säkert hur ett par längdskidor låter när det är bra före och glidet är bra. Själv är jag inte odelat positiv då till det här med vinter. Längtar till sommar men tvingas ut till snöslungebrummande. Ja en möjlighet skulle ju kunna vara att köpa en skoter och sälla sig till alla de andra som far fram på de där skoterlederna som jehun. Men ekonomi saknas för det. Ja om sanningen skall fram drömmen om att äga en också. Kanske grundad i den där motorförbannelsen som jag har fått kastat på mig. Man skall helst ha vänner när man står där på skogen och skotern också bara står där. Har man inte det blir det besvärligt. Det är helt och fullständigt garanterat att just det skulle hända mig till som tätt som skoterägare och framförare av densamma. Så jag passar.
Men skidor kanske. Så att man i alla fall kommer ut. Men helst friåkande då. Inte åka uppspårat. Så att man tar sig ut i det där vilda och orörda. Det som man normalt bara når under barmarkstiden. Ett av gisslet under vintern är just inlåsningen i att inte kunna komma ut någonstans. Man sitter fast i den uppskottade delen av sin tomt, vägarna i byn och inomhus. Allt det där andra ligger liksom i träda. Är onåbart och känns längre och längre bort för varje vecka som går.
Fast det går ju bra att arbete såklart. Man kan ju inte göra annat. Men fryser gör jag tamefan jämt. Det spelar ingen roll hur mycket jag vrider upp elementen. Fryser gör jag i alla fall. Den där kaminen måste komma på plats i sommar. Det är bara så. Under pågående eldningssäsong klara man inte av så mycket utsvävningar. Men en fördel med att bli gammal är i alla fall att ett år inte är så förbannat långt och oändligt som man en gång i tiden tyckte att det var. De ränner iväg jäkligt snabbt nuförtiden den där åren. Det är knappat att man hinner med.
Karin inleder säsongen med kvällsmöte så det är bäst jag rör mig uppåt och fixar lite krubb åt oss dödliga. Yngste sonen är förkyld och hemma från komvux, det är hans inledning. Själv har jag aldrig hittat ett slut på den förra perioden. Det bara liksom rullar på. Ja ett år till, men annars ingen skillnad. Men det måste fan bli skillnad snart. Man skulle kunna klara sig med fem miljoner dollar. Men vafan det är ett jävla prutande det från 200 miljoner dollars nivån. Men man skulle klara sig på fem, resten av livet, utan problem. Man får inte vara girig…