Från det att jag kliver upp tills jag lägger mig så fryser jag. Helvete vad jag fryser. Sådär är det från oktober till maj. Fyra månader frysfria. I bästa fall. I fjol frös man ju så man skakade också under midsommarveckan. Jag älskar Hälsingland men det borde ändå finnas någon måtta också i en sådan passionerad kärlekshistoria. Så jag skriver in “rent house Algarve” i sökmotorn och visst fan är det så. Vi skulle kunnat hyra ett hus i Portugal, Algarve för samma kostnad som vi värmer huset här med idag. Så vad hindrar en frusen nordbo från att göra samma sak som flyttfåglar alltid har gjort? Man måste fundera ordentligt för att komma på en enda anledning till att inte göra det där bytet under vintern. Så har man nu tänkt ända sedan man flyttade hit. Men såklart inte fått rumpan ur vagnen. Gjort något åt det hela. Man går här och fryser, och svär, och lider.
Ja oktober fram till nyår går ändå ofta rätt bra. Visst lider man då men men lidandet bäddas in i lite förmildrande glögg och julmys. Det är nu, oxdragarveckor och frysmånader som man befinner sig i helvetet. Det finns bara en enda förmildrande omständighet och det är semlorna. De goda underbara semlorna. Men jag borde inte äta semlor alls. Nej, inga, inte en enda, zero, zip. Min kropp är helt enkelt vacker nog. Behöver inte bli vackrare. Alltså kan man inte trösta sig med de goda härliga underbara semlorna heller. Man får stå ut. Lida. Frysa dagarna lång. Det är alltså eländigt.
Men det är som det är såklart och man får alltid skylla sig själv om man inte gör något åt saker. Man får alltså frysa. Dyker man ner i koden så glömmer man i alla fall det där för en stund. För övrigt lider jag och skyller mig själv alltså.