Jag vaknar halv sex, en och en halv timme innan klockan ringer, ja, det är ju mobilen nu för tiden som står för det där ringandet och inte ringer det så där ringklockelikt heller nu i dagens moderna samhälle. Det kan komma vad som helst som väckningssignal ur den där manicken. Om den är laddad.Om den är aktiverad. Om…
Men det är vid den där tiden som jobbet kan ta tag i mig eftersom det skydd som böckerna ger mig vid sänggående inte finns aktiverat. Så jobbtankar har fri passage och kan leta sig in i huvudet och väl där, det räcker med en liten, så släpper de inte taget. Så man har två val. Antingen ligger man kvar och funderar eller också går man upp och sätter igång och jobbar.
Idag väljer jag att ligga kvar och tänka. Det blir liksom lite planering för dan. Jag håller på att bygga om den bootloader som funnits i VSCP projektet i många år. Det är den sista delen som skall skrivas om efter att jag bytt kommunikationsmotor. En resa som har varit mycket frustrerande process eftersom jag har fått riva saker som fungerat och sen bytt ut och sen fått börjat laga och bygga upp igen. Slutresultatet är alltså två steg tillbaks och en två stegs framåt. Omvänd foxtrot. Dansen börjar liksom inte på riktigt igen förrän det här är klart. Då först får man någonting tillbaks för den där ändringen. Vissa belöningar är värda att jobba för.
Så jag ligger och tänker på hur jag skall dokumentera det hela. En video måste det ju bli. Hur förklarar man bäst att här finns en bootloader som fungerar över alla transporter, CAN, trådlöst, Ethernet, RS-232, rcp/ip you name it, och som frågar enheten själv hur den kan uppdateras och sen själv letar upp den fil som behövs för den uppdateringen och uppdaterar. Skit samma om det är en bil, ett kylskåp en ljudspelare eller en vad det nu är. Skitsamma om enheten befinner sig i New York eller på ditt eget skrivbord. Det fungerar alltid på samma sätt. Har man gjort det en gång så vet man hur det fungerar nästa gång. 1-2-3 bara. Sen att folk gillar det krångliga kan man ju inte göra något åt. Måste komma på att parat om säkerhet också…
Ja sådär mal det på. Det är karusell och fyrverkeri samtidigt där i huvudet och det finns ingen möjlig utväg som på något sätt skulle kunna leda till lite sömn.
Så nu sitter jag här på kontoret. Den test jag startade igår innan jag gick upp har en Microsoft uppdatering spolierat. De har en unik förmåga att komma de där uppdateringarna när man behöver ha sakerna snurrande under natten. Dessa förbannade omstarter. Linuxburkarna uppdaterar jag varje dag såklart utan omstarter för de mesta men det blir ändå på Windows burken jag utvecklar mest. Det är Visual Studio som är överlägset som utvecklingsverktyg. Det går inte att komma ifrån om man tittar på världen med ett öppet sinne. Alternativen är för det mesta en återgång till stenåldern även om Netbeans faktisk är ganska skapligt (men Javastort och klumpigt) och Code-Lite blir bättre och bättre och kanske kommer att bli en riktig vinnare vad det lider.
Världen sedd härifrån kullen ter sig hur som helst som solig idag. Minus fyra grader och minus en under snön. Inte dåligt alls. Det blir säkert plusgrader idag också. Man får tacka och ta emot och jag gissar att man får betala för de där plusgraderna framgent när man faktiskt, till skillnad från nu, förväntar sig plusgrader men inte ser några någon endaste någonstans. Jämvikten är den enda universella regeln jag tror på, själva kärnan i begreppet han/hon/det/gud. Allt kokar ut till just jämvikt. Det vet både naturvetare, psykiatriker och präster.
Men jobba nu alltså. Eller låtsasjobba. Eller bara sitta hemma. Allt beroende på vem som utifrån ser på och bedömer. Jag har som vanligt en dag framför mig som jag ser fram emot. De flesta av mina dagar är sådana. Det har inte alltid varit så. Kommer antagligen inte alltid att vara så i framtiden heller. Men varje dag jag kommer ner hit till kontoret och med tillförsikt ser fram emot en ny arbetsdag är det en gåva från gudarna mer värd än det mest annat jag kan tänka mig. Ja söner och hustru kommer ju först också för en sån som mig såklart. Jämvikt, kärlek, fantasi och sen meningsfullt och stimulerande arbete. I den ordningen ungefär. Fast egentligen ligger de där bredvid varandra. Samma för lika. Men vi får utreda det där vidare vid ett senare tillfälle.