Läser en artikel i Svenskan där en vuxna man bedyrar sin sanna kärlek till sin Iphone, Ipad och några andra I’n och bara måste ha den nya versionen av telefonen. Några sidor längre fram, en helsida från en av elektronikkedjorna, med en kärleksförklaring till den kommande telefonen. För mig har det alltid varit svårt att förstå det här med kärlek till grejer. Ja, möjligen kan jag förstå om man har skapat den där prylen för då är det ju en kärlek till just skapandeprocessen. Men att smeka sin bil, sin gitarr eller sin telefon verkar fattigt på något vis. Som om man försöker ersätta en mamma eller pappa som inte brydde sig om en som barn eller nått sånt analytiskt. Jag blir uppriktigt sagt lite ledsen av att se det. Jodå, jag gillar att köra bil och uppskattar en bil som brummar och tar mig från A-B, jag klinkar på min gitarr och pratar nog med den ibland också och javisst pillar jag på telefonen. Men känner för någon av dom? NEJ! Inte ens den där svindyra whiskyn får mig att falla på knä – möjligen innehållet.
Är det är väl det här som är de nya avgudarna? Totempålarna`Tröstarna för meningslösa liv? Opium för folket?
LP skivorna var möjligen vackra och mysiga på alla sätt men CD’n har bättre ljud (för dom flesta och definitivt över tid), ett bättre format. Själv vill jag helst inte ens se en fysisk skiva. Den är ju för tusan bara en förpackning till musiken som är den viktiga. Att vinylerna dyker upp igen är bara uttryck för sjukdom om du frågar mig. Jodå skivkonvoluten var många gånger spännande och konstnärliga men det är ofta de webplatser som dagens musiker har kopplad till skivor av också. Dom erbjuder dessutom mer. En rikare upplevelse om det nu är den man är ute efter. Om det nu inte återigen är just själva den där grejen man egentligen gillar.
Ibland undrar jag om det inte till och med är så när det gäller andra delar av musiken. Tror tyvärr det finns allt för många som älskar “Justin Bieber” mer än hans musik, liksom “Bob Dylan” eller valfri annan artist. Att lyssna på det som är “rätt” är viktigare än att lyssna på det som tilltalar. Trams helt enkelt. Det gör dig inte ett dugg coolare bara mer korkad.
Jodå grejer kan vara vackra. Såklart kan de det. Samma kärlek som en musiker känner till sin musik, eller en konstnär känner till en tavla känner en industridesigner till sitt verk. Men det är aldrig meningen att en telefon skall hamna på väggen som ett åskådningsobjekt lika lite som det är meningen att tavlor skall ligga i kassavalv. Prylar skall användas. Är dom användbara är det himla bra. Är dom vackra så är det också bra. Men dom är bara en samling ihopsatt skrot som skall användas till det dom är tillverkade till och knappast förtjänar någon kärlek. Möjligen gör designern det.