Jag tycker jag är ganska bra på att bli klar med saker. Ändå har jag mängder av ofärdiga projekt. Ett helt hus bl.a. som som ständigt behöver renoveras och dessutom har ett antal pågående inte färdigställda projekt. Men med det, liksom mitt VSCP projektet är det så att vissa saker aldrig kommer att bli klara (skvallra nu inte för min fru). Det är liksom skillnad på projekt.
Vanliga projekt inleds normalt med den totala entusiastiska fasen. Man går på ren glädje och är produktiv utan dess like. Tänker kanske inte så mycket på alla detaljer utan låter det flöda, flöda och flöda. Lite som att vara nykär alltså. Omfamna det man gör med alla sina sinnen. Ett helt korrekt arbetssätt. Hindra aldrig flödet. Detaljer kan rättas till senare. När man saknar inspiration är det ett perfekt läge att göra allt det där tråkiga monotona i väntan på att det skall flöda till i skallen igen. Pillar man med detaljerna så är det också lätt att man stoppar upp flödet. Kör på bara. Så länge du orkar. Dygnet har 24-timmar, veckan 7 dagar. Alla går att jobba på.
Någonstans i allt detta så kommer man till vägs ände. Skriver man på en text så har man berättat historien. Gör man musik så har man fått ihop sin låt. Gör man dataprogram så har man något som verkar fungera. Renoverar man hus så kan man teoretiskt sett få alla rum fixade, och fasaden målad, och taket bytt och… Nja kanske inte ändå när det gäller renovering av hus.
Men det är nu själva jobbet börjar. Skriver man en text så är det nu man skall läsa den 113454 gånger. Läsa noga. Läsa högt för sig själv tills rösten inte orkar mer. Flytta ord. Ändra ord. Ta bort och lägga till. Om och om och om igen. Gör man musik så är det nu man skall lyssna, lyssna, ändra, lyssna, lyssna. Också nu 113454 gånger. Lyssna tills man nästan spyr på den där förbannade låten. Samma sak med dataprogrammet. Testa. Testa och testa. Skriva installationsprogram, skriva manual, rätta 1245333 inrapporterade buggar. Samma sak dag ut och dag in tills man hatar det förbannade programmet.
Klarar man nu av den här andra delen så är man då klar en dag. Men just klar är också ett inte helt enkelt begrepp. För man blir egentligen aldrig klar. Man bara bestämmer sig för att nu kan jag leva med dom brister som den här grejen har. Perfektion är för dom som aldrig levererar. Så vill man leverera så måste man bestämma sig för att bli klar någonstans fast än men egentligen är rätt missnöjd med det man åstadkommit.
Vi som gör saker levererar det vi gjort. Det innebär att folk har möjlighet att tycka till om det vi gjort. Vissa gör det. Oftast negativt men ibland positivt. Eftersom man inom sig viktar det negativa tusenfalt det positiva så påverkar inte de positiva kommentarerna så mycket. En negativ svider dock som eld i flera år. Men reaktioner är ändå bättre än att inte få några alls. I det överväldigande antalet fallen så får du nämligen ingen reaktion alls. Snopet när du lagt ner hela din själ i något va? Så vad göra nu? Ja, det där flödet rycker tag i dig igen och snart sitter du där och återupprepar hela processen igen och så håller du på tills du dör bara för du inte kan annat. Din stackars kreativa jävel.