Ja så har man sparkat ut ännu en release genom dörren. Fått ett till barn. Ut i världen med det bara. Det borde väl vara fest här på kontoret egentligen. Så många timmar som ligger i det här. Men det blir det såklart inte. Ensamfester är så tråkiga och trista. Att skåla med sig själv, skratta och vara glad och nöjd i roliga hattar med serpentiner och ballonger och tårta är inte så kul som man kan tro om man nu bara är en person på kontoret. Katter förstår mycket men uppskattar inte heller en release till fullo om ni frågar mig. Fruar har sitt. Båda bra sällskap i allt övrigt. Så det blir som det blir. Man gör inte så mycket väsen av det hela. Inte ens whiskyn med kanelbulle blir det. Det som annars är min tradition vid albumsläpp. Hedmanska releasefesten. Har nämligen varken eller. Annars kanske. Slagit klackarna i taket med en whisky och en kanelbulle. Hurra liksom.
Det är väl bara till att börja jobba på nästa release alltså. Köra på. Det är över fjorton år sedan det här projektet började. Man får ge sig fan liksom såhär på femtonde året. För att inte ge upp. Orka fortsätta. Tro på det man gör. Kanske är det galenskap alltsammans. Men jag tror ändå mer på det här än han/hon/det/gud och kungen, statsministern och pengarna tillsammans. Ja jag kan till och med lägga till Stockholmsbörsens aktieutveckling i det hela och jag tror ändå mer på VSCP. Min unge. Bara framtiden kan visa om jag trodde rätt eller fel. Jodå det finns tillräckligt med nej/fel/undergångs sägare redan. Väldigt få som säger något annat om man tänker efter. Ingen nästan. Ja några förvillade mänskor finns det väl där ute i världen ändå. Konstigt nog.
Ja frågar du. “Kommer du att tjäna lika mycket pengar som Notch på det här?” Och jag ler, tittar ner och svarar “Antagligen inte”. Och då säger du “Men varför håller du då på!?” och jag höjer blicken och säger något om att det där med pengar det är inte alltid den avgörande måttstocken. Att realisera sina visioner kan också ge det där som man köper för de där pengarna man kan har om man är en som Notch. Man hoppar liksom över ett steg men slutresultatet är detsamma. För en själv. Ja när man kliver in på det där kontoret med gokänslan i magen varje morgon och gör det där man tror på så är det antagligen ganska rätt också. Det spelar ingen roll om ingen annan tror. Varför skulle det göra det? De flesta människor är ändå rätt korkade. De orkar dessutom inte sätta sig in i det du gör. De fäller det där omdömet i alla fall. Så skall man bry sig om det där? Eller lita på sig själv? Ja jag har i alla fall mitt svar helt klart för mig.
Nu skall jag laga mat. Sen skall jag börja jobba på nästa version. Så det så!