Lyssnar på Spotify när jag städar idag och vips så är jag inne i fejjans community igen efter sju månader utanför. Hur det gick till vet jag inte. Men stannar ett tag. Det var ändå antagligen meningen. Lite skrämmande.
Att komma dit igen är lite som jag tänker mig en person som en dag säger “nu skiter jag i de där AA mötena” och går och köper den billigaste 75’an med bra procent som går att få tag på och sen sätter sig där på parkbänken. Bänken där kamraterna suttit hela tiden. “Tjena”, “Kul och se dig”, “Jag har längtat efter dig”, Du är bäst i världen” och man måste halsa snabbt ur en där flaskan för att inte rusa tillbaks till AA mötena igen. Ja så känns det.
Men visst finns det människor man har saknat. Där och annorstädes.
Katten och jag är trötta. Jag sitter på kontoret och hon ligger på en hylla högt upp och sover. Det är enkelt och kan snabbt konstateras vem av oss som är smartast. Men jag skall förställa arbetandes. Det är som det är med just det idag. Dricker kaffe så kanske kommer det till mig. Det där att se ut och verka arbetandes. Ibland räcker kaffet. För att skapa lust. Arbetslust. För att spela arbetandes har ju ingen funktion för ensamarbetare. Vem skall man lura liksom. Katten?
Den stora fröbehållaren (15 liter frön) är borta. Det syns inte ett spår av den. Avsliten från sitt fäste. Grenar avbrutna runt om. Det har gått vilt till här. I natt!? Den har suttit fast i rejäla doningar. Frösugen björn? Eller en förbannad talgoxe?
K tror på den ståtliga råbocken. Att han har fastnat med hornen i fröbehållaren och nu springer omkring med den på huvudet här i grannskapet. Som en grön kungakrona. Ja i så fall är det ju stackarn liksom. I brunsttider och allt. När man skall bara som ståtligast.
Själv lutar jag åt lodjur. Hittade nämligen de här spåren utanför huset i morse.
Stor katt har i alla fall hälsat på. Det är i alla fall säkert. Ja det tror jag.
Ja det finns väl dom som tillverkar fröbehållare hela dagarna antar jag. Som med det mesta annat. Det får köpas en ny till hösten. Om den inte återfinns någonstans vad det lider. Man får hoppas på det. Är det någon som ser en femton liters grön fågelfröautomat så hör den nog hemma här. Ja om den är på vift. Hänger den i en annan trädgård kan den tillhöra de som bor där. Eventuellt. Men ser ni en som är ute och rör på sig så hör av er. Ja inte om den är i Skåne. Men höromkring +/- sju mil. Kan tänkas att jag kan skramla ihop en liten hittelön.
Fredag. Bra dag. Ledigt ikväll. Fredagar är här i huset vad söndagar är för en religiös. Det jobbas inte. Om det absolut inte måste göras det för att jorden inte skall gå under eller för att rädda liv. Ja några gånger har det väl varit så. Att man jobbat. Satt på sig stålmansdräkten. Fast det varit fredag. Men jäkligt sällan. Det är bra. Att jag lyckats hålla det. Somnar iof ofta den utmattades sömn på grön IKEA soffa, Men i alla fall. Dessutom “The Killer” ikväll. På Netflix. Håller mig vaken till och med en fredag. Ja jävlar. Brutalt bra alltså. Det fattar alla.
Katten, Petite, och jag skall snart ge oss. Odessa, det nya och senaste från Grodan, verkar fungera. Ja det skall kod till den sen också. Nästa vecka. Kanske. Men fungerar hårdvaran så är det ju alltid en bit på väg heller hur? Särskilt om man chansade och köpte 120 stycken kort utan att testa. Men det kan väl gå åt helvete än. Det fungerar så. Då får man ta nya tag.
Jobbat som en idiot har jag i alla fall gjort den här veckan. Ja veckorna före också. Set sista året. Och året före det också. Varför och för vad har jag ingen aning om. Men man hinner tänka mindre. Hinner inte undra varför det!? Men jag “sitter bara hemma” för många såklart. Pensionärer och arbetslösa. Ja, ja skiter i sånt. Jag har min bubbla här i stort gult hus på kulle i Lo(o)s. Vad som händer där nere i dalgången och utanför bryr jag mig inte så mycket om. Ja hade jag hatten lagd på en hylla någon annanstans så hade det fungerat lika bra det också. Bubblan följer mig. Men nu tickar alltså boendet i den här delen av världen på sina sista sekunder eller om det är timmar eller om det är år. Det skall förändras. Återstår att se om jag kan rycka upp Hälsingerötter. Jag borde. Måste egentligen. Fast nu fredagsledigt. Livet är gott!