Sista brevet från din älskade av Jojjo Moyes
Bitvis är den här boken som att äta marrängtårta. Man går igång på det där söta. Tar sked efter sked tills det börjar bli för mycket och eftersom man fortsätter att äta ändå – man skall äta upp det man tagit för sig – så blir man snart spyfärdig av allt det där söta. Man tänker aldrig mer marängtårta, aldrig mer tårta över huvud taget. I det tillståndet har jag somnat åtskilliga kvällar tillsammans med den här boken.
Jag ÄR romantiker. Jag gillar kärlekshistorier. Men det är en konst att skriva romantiska berättelser. Det är som med maträtter. Det måste finnas balans och i en kärleksroman av det här slaget måste det finnas en del av livet också. Livet är inte sådär sockersött och rosa jämt och ständigt. Inte dramatiskt heller. För det mesta är det vardag och bara det. Finns inte de delarna går det helt enkelt inte att ta till sig berättelsen.
Men i den här boken, när man stoppar in en till söt, söt, söt, sked i munnen och nästan måste rusa ut på toa, hulka upp, få ur sig, så vänder den. Jo den klarar det. Till slut. Men snävast möjliga marginal men den hamnar bland de böcker som klarar av den där balansgången. Jämvikt mina vänner. Den uppnås på det ena eller andra sättet. Ni får läsa själva för att förstå hur de uppnås här.
Jojjo Moyes. Har lärt mig gilla det hon skriver. Det mesta. Feelgoodsaker. Ja och jag behöver lite feelgoood i mitt liv. Andra behöver annat. Så jag gillar den här boken trotts allt. Fast om svängningen som sker en bit efter mitten inte hänt, ja, nej, jo, då hade den fått följa med ner i toalettstolen med marängresterna. Men nu gör den alltså inte det.
Köp och läs. Det mesta av Jojjo är läsvärt.