Jag är ner till affären och fyller på. Påskmust får man inte bli utan. Inte nu när årets sista semla redan är intagen. Lasterna måste bli andra. Just nu must. Det är när jag åker därifrån som jag ser henne på taket av macken. Det brukar stå en tomte där till jul. Glad och fryntlig och nog har jag sett en påskkärring där ett år också eller i alla fall något ditåt.
Men i år hajar jag till. För är det inte döden som står där. Den gamle vännen från förr och mardrömmarna. Ja för döden är väl ändå en hen. Ingen han eller hon. Om inte annat så är ju just det klart här och nu. Hon står ju där. Ser mig. Jag åker hem med en olustig känsla i kroppen. Vems tur är det?