Fredag. Kväll. Heligt. Alltid ledig. I alla fall då. En kväll vikt åt det. Har alltid varit så. Alltid trött. Men övertrött. Somnar inte. Tittar på dålig film om Walt Disney. Sen serie. Egentligen får jag inte ut ett endaste dugg av något av det där. Men är det fredag så är det fredag och den tillbringas i grön IKEA soffa. Vaken eller sovandes. Lagen säger – var ledig på fredagskvällar. I alla fall dom. Det går bra att jobba resten. Eller “sitta hemma”. Välj ditt liv.
En bra dag annars. Mycket blir gjort. Det blir jobb imorgon också. Inte studio som först var tänkt. Inte redo. Så känns det. Men har såklart inte tid heller. Det finns så mycket jag måste göra. Hälften handlar om att överleva. Den andra hälften om att… ja vadå… varför går jag upp varje dag klockan sju, jobbar till midnatt. Det vet jag inte. Borde man inte det? I min ålder? Veta varför man gör saker alltså. Varför man brinner?
Mörker omkring mig. Fattas bara annat. Det är natt. Ännu är det långt kvar innan natten inte riktigt kommer. Vi förundrades över de där nätterna när vi flyttade hit. Gick ut och gick på långa promenader, tog bilen och åkte rakt ut i skogen. Ja lika förundrad som man var över bergen var man över nätter som inte kom. Eller luften man drog in genom lungorna när man klev ur bilen direkt hitkommen från jobb och nonstop körning från Stockholm. Eller det första glaset vatten ur kranen. Som vin Eller källvatten. Hur kunde det vara möjligt. Nu har man bott här så länge att man tar allt det där för givet. Måste åka härifrån för att återupptäcka det igen. Det är enda sättet. Man blir blind för sin vardag. Det är så med kärleken också. Man får passa sig. Den blindheten innehåller en av de största farorna.
Men mörker alltså. Pellets fyllt. Det känns lättare nu när man är på sluttampen. De sista säckarna. Men inte ens pellets jagar bort mörkret. Kylan däremot. Hjälper till i all fall. Men natt. Man skall lägga sig. Ja och det tänker jag göra. Läsa. Läsa lite längre. Ett liv utan böcker svårt att föreställa sig. För en sådan som mig. Drömmaren.
Walt Disney hade ett helvete tydligen innan allt gick bra. I alla fall enligt filmen. Skall man hitta tröst i det? Att någon inte gav upp och sen lyckades? Jag är inte mer naiv än att jag vet att det är miljoner som inte ger upp men ändå aldrig lyckas. Den Amerikanska drömmen är smörja och ren fantasi för de flesta. Kanske mer så om man befinner sig här på andra sidan pölen. Här, där i begynnelsen fanns Ericsson, SKF och Alfa Laval och AGA. Och sen kom IKEA och Volvo. Vem minns de små som satte bollarna i rullning. Kamprad? Jovisst. Persson. HM. Farfar. Död nu. Men minns på riktigt. Liksom. Det är pengarna man minns. Refererar till. De som rullar igång bollarna går sällan till historien.
Men det var lägga mig och läsa jag skulle göra. Ja ja ja jag är på väg. Var är han eller hon som kan samla massorna igen. Samla oss, få oss lyssna och få oss att tro på en bättre värld. Nej inte en till Jesus. Bara en vanlig människa av kött och blod. En som kan samla oss. Så att vi reser oss och säger att NU jävlar får det vara nog. Det är inte fred på jorden man skall önska sig. Det är den där människan man skall önska sig. Som startar revolutionen genom att få bollen att rulla.
Japp det kan man gå och lägga sig på. Läsa några sidor på. Orkar inte läsa igenom det jag skrivit ens. Postar bara. Ut med det. Det är bara några hundra fler ord till ingen nytta. God natt.