Klockan har passerat halv tolv. Egentligen programmerarens bästa tid. Förr var det så i alla fall. Från tio till tre, inga telefoner, lugnt, koncentrerat, full fart framåt, upp klockan åtta, sova igen förlorade timmar på lördagen.
Nu för tiden brukar jag ge mig vid den här tiden oftast. Vaknar å andra sidan vid sju. Oftast piggelin. Sitter här nere vid åtta. Japp det är samma sak som arbetslös (utan ersättning) eller som uppfinnare (utan ersättning). Man kan jobba istället för att gråta.
Men nu fylla pellets, läsa en timme och sen sova. Rutiner i ett gammalt gult hus på en kulle i Los. För att jag är lycklig nog att fortfarande ha något jag tror på.