Den stora halkan regerar där ute. Vädret oscillerar. Kastar sig mellan plus och minus som en boxare jabbar när hen är sur som en Engelsk snöboll. Bor man på en kulle som vi gör är det sällan ett större problem att ta sig ner mot lägre liggande landr. Problemet träder istället fram i alla sin förskräcklighet när man skall upp till hus liggande på kulle igen. Det fungerar inte alltid. Och fungerar det så är det i alla fall rätt spännande. Oftast. Ibland gäller det att ta sats från andra sidan dalgången. Det finns ett problem där också. En större väg korsar. Men man får gasa och blunda och hoppas på det bästa. Hittills har det gått bra.
Större väg förresten. Allt är relativt.
Måndag. Tänk vad vi skall hinna med den här veckan. Oj vad jag gillar den känslan. Att vara programmerare är att vara född optimist. Föreställningen om vad man skall få gjort på måndagmorgon stämmer väldigt sällan överens med det som i realiteten ligger där “färdigt” på fredagseftermiddagen.
Fast jag skall ju räkna frän söndag såklart. Eftersom jag kör med anglosaxiska veckor. Men söndag är lite tillbakalutande ändå. Räknas inte. Fast det bästa man presterar ofta uppstår där i det riktigt avslappnade. Har du tid att leka har du också möjligheter att göra de där riktigt bra grejerna.
Det finns 37 lediga jobb i Ljusdal. Pizzabagare ett av dem. Där kanske jag platsar. Programmerare äter pizzor. Det vet alla. Men det går ganska fort att titta till de där lediga jobben. Sen gäller det att överleva mentalt. Alltså kodar man. Jodå man kan sova eller sitta och titta på TV också. Det känns lite som det är däråt samhället vill ha en. Men man får väl be om ursäkt för att man inte orkar med det där soffsittandet. Att man inte är beredd att ge upp. Fast det kanske man har såklart. Egentligen. Sextio bast och utan framtid. Jojo.
På lördag tänker jag värma upp studion och göra mig en jullåt. Tradition. Väderprognosen ser lovande ut. Är det för kallt ute blir det för dyrt att få upp temperaturen där inne. Men nu säger prognosen plusgrader. Så så får det bli. Varför jag nu gör musik kan man ju fråga sig. Men det är väl som med allt annat jag gör. Saker som går raka vägen ut i /dev/null. Men om man nu gillar att göra musik, gillar att skriva, gillar att konstruera elektronik och programmera den, så är det liksom som det är. Man gör bara. Njuter av att få göra. Kanske räcker det.
