Lunch. Jansons Frestelse igen. En julmust till. Julresterna varar ett tag. Men K lagar den bästa vegetariska JF’n i världen. Den blir bara bättre när den får ligga till sig några dagar. Nöjd nu alltså. Mätt. Borde sova middag. Som farsan alltid gjorde. Men låtsasjobbar. För sakens skull. Eller för freden. Så det får någon mening låtsasjobbandet.
Posten kommer tidigt idag. Lurar iväg mig till lådan. Tom. Det där är en nyhet sedan skuldsaneringen inleddes. Förr fanns alltid en liten hälsning från något inkassobolag i den. Nu inget alltså. Det är nästan så att man saknar de där breven. Nåja… det var ju kanske att ta i.
Vid den varma fläcken är asfalten framme. Ingen annanstans. Det är fortfarande ett mysterium det där. En egen liten mikroklimatzon på tomten, eller en varm källa, eller så bor tomten där under. Själv tror jag mest på det sista. Fast det var såklart dumt att huset vi bor i inte byggdes ovanför den där varma fläcken. Den kanske hade gett lika mycket tillskott till värmen som den pelletsätande Hulken där i källaren.
Det är gott att leva. Kan inte låta bli att tycka att det är så det är. I ur och i skur. Någon lärd man påstod att det är en sjukdom det där att se optimistiskt på tillvaron. Jag kan konstatera att det är en sjukdom att blott vara människa. Det räcker. Det är bara att se sig omkring. Eller för den skull, se sig själv i spegeln eller lyssna till sina tankar. Verkligen se. Verkligen lyssna. Om man törs det. Det är inte helt ofarligt.
Jag sätter på en kopp kaffe för syns skull. Men är för snål för att hälla bort den. Vilket jag egentligen borde eftersom det är dagens andra. Nu sitter jag här och sippar på det där kaffet. Det som har en beska och en syra som skall hjälpa till att smälta den där Jansons Frestelsen. Resten av eftermiddagen kommer jag sitta här och ångra att jag drack den där andra koppen. Man har blivit en riktig kaffevekling på gamla dar.
Tänk att ta K med sig och kliva på ett flygplan mot New York ikväll. Det vore något. Tror vi skulle gilla New York i nyårstid. I alla fall är det något man borde uppleva en gång i livet. Stå där på Times Square vid tolvslaget och räkna in med de andra. Japp, med på listan.
Fast det hade räckt med Stockholm. Faktiskt. Ja Gävle med. Komma bort en stund. Se och uppleva andra människor och miljöer. Man behöver det ibland.
Fast jag tror jag skall fortsätta ed mitt låtsasjobbande. Någon skall hålla på med dylikt också. Undrar om det räknas som att ett bidrag till samhället?