Tisdag. En decimeter nysnö. Lite blöt sådär. Välkommen faktiskt. Japp, också av en vinterhatare. Den här sista snön, som är blöt och snabbt blir rinnig, tar med sig den där gammelsnön som annars gärna hellre först blir is och gärna dröjer kvar eftersom den är hårt packad efter en hel vintersäsong. Så “heja” får man utropa. Helst smälter den nya snön under dan. Annars verkar det som det sker till helgen om inte annat.
Livet traskar vidare med en sådan som mig. Det händer inte så mycket. Varken gott eller ont. Men det är väl sådan livet är i den här åldern man är i kan man tänka. Jag har inga aktier i Fingerprint så ingen oro eller panik där heller. Ja hela finansmarknaden kan kollapsa och räntan stiga till sexton procent och det rör mig inte i ryggen för personlig del. Jo, man har det alltså rätt bra. Eller dåligt kan man väl se det som också om man sätter på sig de glasögonen. Men det som anses bra respektive dåligt kan ändras på väldigt kort tid. ja och gör det också över tid. Min tid kommer. Saker kommer till en när det är dags. den tillförsikten måste man ha.
Plogbilen, den som egentligen är en jättestor gul traktor, jobbar här utanför. Jag behöver alltså inte plocka fram snöslungan idag heller. Sicken lyx. Det är andra året den står ostartad. Måste nog i alla fall dra igång den en sväng så att jag vet att den går att starta. Eller också bara sälja iväg den helt enkelt. Den har många år kvar i sig den där maskinen. Hursomhelst är jag så oändligt tacksam för den där hjälpen. Ja min axel mest kanske. Axlar har också känslor.
Min windowsmaskin har börjat dö till och från. Stänger av sig helt enkelt med jämna mellanrum. Kanske orkar den inte mer. Förtjänar en kista, en grav och en sista välförtjänt vila. Är nog från 2010 eller något sådant. Frågan är hur man ersätter den. Men hur var det nu. saker kommer till en när det är dags. Så antagligen är det inte dags. Inte riktigt ännu.
Men jag skall nog bära in lite pellets nu. En av mina uppgifter i livet. En jag inte har något alls emot märk väl. Fysiskt arbete välkomnas oftast av oss som sitter och sitter och sitter. I alla fall om man kan välja när det skall ske.
Så här mint blev det sedan plogen gjort sitt. Tack Magnus & bror.
