De är så obetydliga snödropparna som växer där mot väggen in mot pannrummet.
Man måste böja sig ner för att se dem “på riktigt”,
Jo visst är det snödroppar. Våra “förstingar”. Det är vår här på kullen med det stora gula huset.
Men fåglarna skall väl ha mat en månad till. Tills björnen vaknar och är här och tar sin del av solrosfrön. Jo med våld, det skall erkännas.
Granen från i jul ligger utkastad och ensam. En liten gran har inget värde den här tiden på året. Inte annat än som bränne i kompost eller panna. Men sönerna lovade att de tog toppbiten i år. Att den fortfarande lever där på berget den här granen som stod där i salarna vackert utsmyckad några veckor i juletid. Det är alltså inte mord, bara på sin höjd misshandel av träd som borde få bli stort och vackert. Så låt gå för det.