Det är alltid svårt med relationer och människor. Så när Wikipedia vill ha länkar till licenserna för grafiken i VSCP logon så kontaktar jag Tim i Danmark som jag en gång köpt det “tjocka biet” av för att användas icke-kommersiellt. Ja VSCP är ju ett ickekommersiellt projekt, Wikipedia med. Det måste man väl säga. Men det tycker inte Tim. Eftersom loggan används på en sida som länkar till VSCP sidan så är det kommersiellt. Suck liksom. Någon slags Dansk logik kanske eller bara vanlig simpel girighet.
Hursomhelst, för att slippa vidare diskussioner ritar jag en egen logga. End of discussion liksom. Ja och den får i alla fall godkänt tycker jag eftersom det här är fösta gången någonsin jag ritar något dylikt i ett ritprogram. MIT licens. Vem som helst kan göra vad de vill med den här bilden. Ogirigt.
Här regnar det. Programmerarväder. Härligt!
Höst också. Eller sensommar. Eller början på hösten. Kalla det vad ni vill. Det som varit härligt med den här tiden varje år har alltid varit att nya projekt startats. Ofta samlas man i nya konstellationer och skall jobba som idioter för att realisera något under ett år. Jag har älskat det där. Projekten. Åtminstone det flesta. Visst, kanske inte de där söndagarna och lördagarna man åkte till jobbet för att hinna “klart”. Inte de där nätterna när man satt kvar och bara körde vidare heller. Inte när dåliga projektledare och chefer sa “jobba på nu det måste bli klart till på fredag” och själva gick hem klockan fem. Nej men själva grejen. Att bygga något från grunden. Göra det med andra. Göra det så bra som det bara går.
Det som är det fina med ett projektteam är att alla gör den där grejen de är bra på. Alltså det förekommer inte att en programmerare sitter och gör en logo som jag gjorde i går. Man lämnar över det till någon som kan. Som gör det perfekt och bra och med full energi. Samma sak med andra delmoment i projektet också. Det blir – i alla fall när det fungerar – full fart i alla moment. För när man gjort sin grej och är helt slut och trött på grejerna så att man håller på att spy så tar någon annan över som definitivt inte är det utan istället är sugen till110% på att få köra sin grej.
Jag mins nätter när alla från chefer och nedåt står i stationer och skruvar ihop enheter som skall iväg nästa dag. Hur någon åker iväg och köper pizza klockan tio på kvällen. Hur småtimmarna kryper närmare. Men hur man till slut skickar iväg grejerna på morgonen utan en enda timmes sömn i kroppen. Ja dagar före demos har väl varit sådär också. Då när inget fungerar. Att få till det, få det att fungera eller få till det där extra. Jag har älskat det där. Verkligen.
Naturligtvis är det inte samma sak att sitta själv. Tyvärr. Då jobbar man på. Lägger sten på sten. Den eviga cirkelns väg. Ja i bäst fall en spiral.
Ja ja. Så kan det vara. Det är tisdag ändå. Mycket vecka kvar. Det kan man gilla. Borde gå att hinna med ett och annat alltså med lite tur.