Ella och Brita drar till USA (eller cirklar sluts)

Ella Nilsdotter och Brita Nilsdotter flyttar till USA 1882. Två systrar uppväxta ute i skogarna här i Los och som knappast sett en större stad ens när dom startar sin resa. Jag undrar hur dom vågade. Pengarna tjänade dom ihop själva. Ella som piga i prästgården i Los och Brita som piga i Färila. Mycket pengar skulle fram. Pengar som man kunde ha gjort av med på annat.

Han som blev kvar på gården var min farfarsfarfar och sedan min farfarsfar. Kvar där på gården, Sluga, där uppe på berget i Hässjaberg. Andra syskon till systrarna stannade kvar eller flyttade ut till olika orter i Sverige. Kerstin till exempel. Som gifte sig med Smed-Karl från Värmland och stannade i byn. Många lever kvar i Los än idag som fortfarande som härstammar från henne och smeden.

När farsan och morsan hittade huset i Samuelsfall i början av sjuttiotalet blev dom omedelbart förälskad i trakten . Dom spenderade all tid dom kunde där och det var deras smultronställe i livet. Nyby, Lomsjöhed, Hässjaberg, Kvarnbergstorp, Tenskog, Lobonäs var ställen med namn man vande sig vid. Men farsan visste inte om att hans far var född på Hässjaberg. Född och uppväxt bara några kilometrar från den plats han och morsan köpt sitt hus. Det var först i början av 1990 som jag letade fram det i min jakt på att lära känna en farfar jag aldrig känt. Förvånad blev jag såklart eftersom man sagt att min farfar kom från Lillhärdal, farmor från Orsa. Men Hässjaberg var det alltså. Cirklar sluts liksom utan att man ibland ens är medveten om det. Farfar flyttade iof redan 1904 till Stockholm och farfarsfar flyttade 1928 till Sandsjö så spåren hade väl hunnit kallna en del. Men farsan stannade i Samuelsfall och dog där. Precis där han ville dö även om det skedde på tok för tidigt.

Min härstamning här i Los visade sig alltså gå tillbaks till början av 1800-talet då man flyttade upp på berget från Roteberg i Edsbyn och beskrevs i kyrkböckerna som nybyggare. Jag som också hamnade här med Karin av en slump. Här där vi naturligtvis ändå alltid kommer att vara utbölingar. Eller från Stockholm.

Men Ella och Brita vågade mer och reste till USA som så många andra. I mitt vidare sökande fick jag till slut tag i Jack och Kyle Lundin. Ella var Mamma till Jacks farfar. Vi fick en hel släkt på köpet där borta. Ella hade tagit sig till Minnesota som så många andra Svenskar. Gift sig med John Erik Lundin och fått ett bra liv där borta. Kyle släktforskade också och har varit hit två gånger med John och hälsat på. Ingen av oss har lyckats ta reda på vart Brita tog vägen. Hon tar båten, men kommer hon fram? Ingen vet? Hursomhelst jag avundas båda deras mod. Resan måste ha varit som om att resa till månen idag. Bra gjort tjejer!

För en sådan som mig som har för mycket fantasi så är såklart sådant här mumma. Jag bryr mig inte så mycket om att hitta det där fina folket. Kyle som var Amerikan gillade sådant såklart. Amerikaner behöver kungar och drottningar och närheten till dom. Men det är människoödena som intresserar mig. Dom döda lika mycket som dom levande. Att läsa i kyrkböckerna om kvinnan där upp i Hässjaberg som “sitter på skogen” med sina barn och kommer och gör anspråk på mark väcker frågetecken och sätter igång saker i huvudet. Jag vill liksom fylla i dom där informationsbitarna som saknas. Kanske gör jag också det en dag. Kanske hittar jag också Brita till slut. Eller också fantiserar jag om att hon träffade en vacker Skotsk man i London, där man bunkrade innan skeppet på riktigt gav sig ut över Atlanten. Avbröt resan, kysste Ella adjö, och följde honom hem till Skottland och startade ett whiskydestilleri som producerar whisky som jag ovetandes om detta idag dricker då och då när jag funderar över hennes öde. Cirklar sluts. Det är bara så.

Edit: Gårdsnamnet “Sluga” är troligen fel i den här texten. Gården heter något annat.