Categories
Betraktelser & Berättelse

När fan blir gammal

Det sägs att när fan blir gammal så blir han religiös. Alltså är jag inte gammal ännu. Möjligen inte (en) “fan” heller.  Eller nåt. Religiös är jag i alla fall inte ännu. De ondaste människor jag träffat i mitt liv har varit religiösa och jag är helt säker på att världen vore ett bättre ställe utan en massa sådan strunt. Uppväxt i Edsbyn. Lilla Jerusalem. Numera är det visst Gnosjö som är det. Eller Jönköping. Men “byn” kommer inte långt efter. Nähädå.

Jodå jag har träffat några särdeles goda religiösa människor också. Ja och de flesta andra i den där världen är väl nästan som oss andra fast oftare med knäppta händer och böner om en ny Mercedes och tiotusen extra på kontot.

Nog om det. Man bör få vara den man är. Också om man vill hålla han/hon/det/gud i handen som om det verkligen var den där skäggige farbrorn.

Ännu finns det tid att bli religiös dessutom. Det finns många av min sort som legat på dödsbädden och högt och innerligt ropat efter gud. Tro mig.

Här är det värme. Jodå. Flera grader. Fyra. Hett. Halt. Farligt. K har broddar. Jag får vänta tills jag blir sextiofem för då delar kommun ut gratis.  Men visst, jaha och jovisst. Jag fryser lik förbannat. Vinterhelvete!

Liksom.

Kyrkan där uppe är Ljusdals kyrka förresten. Där har man inte sjungit. Men kamrater har både spelat och sjungit. Där.

Som om det nu var en nyhet. Som om det intresserade någon.

Men inte många nyheter kommer från min penna. Jag är som en hemmafru numera. Min värld är begränsad. När jag bemöter er som lever i den riktiga världen verkar min platt. Såklart. Er däremot så spännande och intensiv och livsbejakande. Så mest “prat” här.

Fattas bara annat. Nyheter hör de unga till. De som glömt att det som är nytt var gammalt för några år sedan. Nåja, en del nyheter dyker ju upp. Ibland.

SMHI har gjort en site där man presenterar resultatet av flera modeller som talar om mängden nederbörd, temperatur osv. Jag är säker på att många köper de där siffrorna. Själv nöjer jag mig med en skaplig väderprognos för nästa vecka. Säg +-5 grader.

Nästan alla som förutspår framtiden har fel. Det vet jag i alla fall.

“Oprah Winfrey vill inte blir USA:s nästa president.”… ja och inte jag heller. Många med mig dessutom. Kan jag i alla fall tänka mig. Trump borde dessutom inte blivit president heller. Mest förvånad blev han nog själv. Snacka om stolpskott. Men det där att snyggast, kändast, rikast blir “den store ledaren” trenden ä oroväckande tycker jag. Hur långt skall högstadiekulturen sträcka sig. Skall vi aldrig få lämna den världen bakom oss där de där naiva föreställningarna om hur världen ser ut lever.

Nittonhundrasjuttiotvå gick jag ut genom Celsiusskolans dörrar. Högstadiet var över. Har aldrig längtat tillbaks sen dess. De som säger att den där tiden var “den bästa tiden i mitt liv” är det synd om. Vart tog det riktiga livet vägen då egentligen? Det som börjar när man gick ut genom de där dörrarna. Det som fortfarande pågår. Den bästa tiden pågår ju ständigt. Ja och den finns bakom hörnet också. Ju. Liksom.

Fast sådär skall man inte snacka. Det skall vara undergång och kris. “Det var bättre förr”. Pyttsan!

Jag bodde i Hägernäs en gång i tiden. Nära Stockholm. Rent utav “Stockholm” för en norrlänning. Ja mitten av 80-talet bodde vi där. Under den tiden försvann en affär, ett apotek, en post och lite annat från centrum där ute. Några år senare försvann en affär, ett apotek och posten här uppe i Los. Det är inte så jävla olika. Men på båda orterna kan vi nu få apoteksvarorna i postlådan dan efter beställning. Här i Los kan vi dessutom hämta de vanligaste medicinerna i affären. Posten har lantbrevbärning här ute. Sicken lyx. Det har inte Hägernäs, det kan jag lova. Ja affären är kvar här och är välmående. Om jag tittar på kartan ser det ut som den är kvar i Hägernäs också. Men inte så förbannat olika.

Saker blir annorlunda över tid – inte alltid bara sämre.

Fast alla de som tycker att det blir sämre får gärna tycka det. Jag stannar här där jag är. Jag tror vi blir smartare och att världen blir bättre. Så det så.

Fast vem bryr sig om vad jag tycker om sånt där. Ingen. Såklart. Som sig bör. Men de som skriver böcker om allts undergång, som sitter i debatterna och pratar om allts undergång, De som samlar skarorna i föredragssalarna och pratar om allts undergång… ja de är inte mer trovärdiga de heller. Tro mig…

“allts” finns tydligen inte som ord. Men nu finns det. Det är en fri värld vi lever i. Man får till och med hitta på nya ord.

Så-det-så.

Nu skal jag låtsas göra lite nytta. Ja och jag vet att “skal” stavas “skall”. Men mina fingrar har ingen aning om det. Eller möjligen tangentbordet. För är det något jag rättar väldigt ofta så är det dubbelslag. Slinker några med beror det enbart på min slöhet att inte läsa igenom det jag skrivit tillräckligt noggrant. ja eller också är jag bara dum i huvudet. Det har väl folk konstaterat förut. Så varför inte. Diagnoser är ju bra för självkännedomen. Sägs det.

 

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.