100

En vän, musiker, en jag ser upp till, säger att en av mina låtar hamnar på hans “hundra bästa låtar” lista. Det finns många bra och namnkunniga artister på den listan. Jag blir glad. Hur skulle jag annars ta det? En ovan gokänsla lägger sig i magen. Japp, eftersom nu här tänker jag att jag får höra sanningar. Vi brukar leverera sådana till varandra. Kritisera konstruktivt. Tänka sig, en av mina låtar på en musikers (och en duktig sådan) 100-bästa-lista.

Sen går den där dan. Tvivlen ansätter mig framemot kvällen. Den sedan generationer nedärvda bondmentaliteten tar mig. Kanske skojade han bara. Kanske begrep jag bara inte det. Sitter han och skrattar åt min dumhet i detta nu?