Lyssnar på Sommar med Ahmed Abdirahman idag på morgonen. Riktigt bra. Speciellt när han berättar om en middag i New York där Paul McCartney sitter mitt emot och han inte vet vem det är, eller inte vet vilka Beatles är heller. Lysande. Ja liksom hans berättelser om det gamla hemlandet. Han har så rätt i att integration är nyckelordet.
Generellt tycker jag det har varit hög klass på alla sommarprogram i år. Sämst hittills Anna Serner‘s program. Inte för att ämnesvalet är dåligt. Det är både väldigt viktigt och bra. Men allt blir så förbaskat opersonligt och ett bra sommarprogram MÅSTE vara personligt. JAPP! Tages lag. Man måste våga nå dit. Öppna upp. Det värsta annars brukar vara idrottsstjärnor som räknar upp framgångarna en efter en. Urtråkigt. Men företagare och tjänstemän ramlar nästan lika ofta i den där fällan också. Som här alltså.
Men ge det här programmet en chans.