Grannen, som håller på och flyttar, frågar varje gång jag jag går förbi om jag vill ha x eller y som hon tänker kasta och jag som aldrig kan säga nej till gamla grejer som vill ha nytt hem säger “javisst” och tar emot. Nu bor vi rätt stort men ibland borde jag säga nej. Men sen, två mer eller mindre fulla flaskor 5-56, en låda lim, spolarvätska, en bunt krukor… vem kan inte ta emot.
“Jag blir så skyldig” skulle morsan ha sagt. Själv nöjer jag mig med att tänka just detta.
Det är fredag här och jag när en längtan efter grön IKEA soffa. Förkylningen håller nämligen fortfarande i sig och det har varit en intensiv vecka. Jo jag vet, en låtsasarbetare kan väl inte ha det, bli trött, slut, inte orka. Men lik förbannat känns det så. Inbillning troligen. Ja högst sannolikt.
Det är som det är.
Får till mitt SMS larm. Det kan du läsa om här. Men inget märkvärdigt såklart. Det bara fungerar. Räcker för mig.
Grannens hus, det som är till salu, förresten. Energikostnaden är en tredjedel där av en vi har. Skulle kunna köpa huset och få det betalt på mellanskillnaden på några år. Frågan är såklart vad man skulle göra med den här kolossen vi bor i. Bränna upp? Bränna ner? Finns det en skillnad där?
Men nu koda. Flykt från verkligheten kanske. Åkes värld. Lek såklart. Ja, knappt det.