Det doftar hav, urmoder och gädda. Japp, här på kullen. Brattberget. Brantberget. Örnbergets första trappsteg. Havet nådde hit, helt nära, under istidens slut. Nu väcks dofterna till liv som gamla minnen. Nu när de kloka talar om världens undergång och galningarna skriker stopp och belägg, glöm inte de vetenskapliga principerna. “Vi diskuterar” säger dom. Men vi kastar ut dem ur kyrkan de som vill diskutera, som tvekar, som undrat, vill testa andra hypoteser, fler hypoteser, som de vetenskapliga principerna påbjuder. Vi trodde oss trötta på blind tro i den förra kyrkan, inte också nu i det nya vackra vetenskapliga bygget.
Men undergångsprofeterna väller fram ur alla hjålor, ser sin chans, genetiskt pådrivna, av arvet pådrivna, de gamla böckernas härskaror, sagornas människor. De som aldrig slutade tro på tomtar och troll rns som vuxna. Och Armageddon. “Fall ned på knä inför den ende guden”. “Offra”. “Slit dit hår”. “Må dåligt”. “Det är en synd att må bra”. Standardtramset från kapitel ett i förtryckarnas manual. Diktatorernas språk. Prästerskapets språk.
En fjäril lyfter från sin blomma i Indien – det förorsakar en orkan i Amerika. Stort sker av litet. Trodde vi inte det nyss? Strängteori och allt. Hur ofta stämmer de linjära extrapolationerna. Kanske är förändringarna exponentiellt ökande eller å andra sidan avtagande? Det finns inga gudomliga rätta svar på något alls, ändå kastas de ut “sanningarna” som om den store profeten talat.
Idag finns bara RÄTT åsikt och FEL åsikt. Man behöver inte vara vetenskapligt skolad. Välj RÄTT väg bara. Den smala vägen. Det räcker. De som går på den breda vägen må brinna i … jo, man har visst hört det förr.
Men här på kullen alltså ungefär som vanligt. Höst. Varmare. Så som det ser ut. Orsak människan. Det är konsensus. Inget tyder på annat. Alla kör på som vanligt. Men alla tror. Åtminstone de rättrogna tror. Men lever såklart som vanligt. Förändring? Uteslutet. Icke. “VI TROR” på undergången ropar de i kör. Det borde väl räcka. Ge oss en plats på han/hon/det/gudens högra sida.