Minus sexton här på kullen. Man hamnar i det där alert-tillståndet. Går saker sönder nu så blir det så mycket besvärligare allting. Bilen är som vanligt en måltavla för det där. Hulken med vänner kanske i ännu högre grad. Men man hoppas på tur återigen. Kan liksom inte annat.
Men klockan i den måttligt uppvärmda studion har stannat. Det är ett mer säkert tecken på riktig vinter än något annat. Det är långt kvar till Vasaloppssöndagen. Man får stå ut.
Saknar ett brinnande ljus här på skrivbordet. Men har bränt upp dem alla nu. K är måttligt förtjust för de var inköpta till jul. Ja ja. Saknar ljuset i alla fall. Men det få gå det med. Men en viktig komponent fattas dock på låtsaskontoret när det där ljuset inte står där och sprider lugn. Juleljus får vi väl ändå försöka få till en låda vad det lider. Brukar bli ett gäng stumpar kvar efter dom som jag kan paxa sen.
Mina färdiga produkter ligger där och väntar i hyllan. I andra hyllor ligger grejer till att tillverka fler. Det är bara att köra igång om man vill. Men inte nu alltså. Några år kvar. Skuldsaneringen rullar på. Konstigt nog känns det fortfarande som det finns en marknad för dem. Världen snurrar långsammare än vad man vid första anblicken tror. Kanske möts tiden och jag där borta i den berömda timingen. Det är väl bara han/hon/det/gud som vet något om sådant. “Alla själars ursprung” säger man förresten om han/hon/det/gud i Indien. Mer abstrakt än “vår” gubbe med vitt skägg. Passar mig bättre. Allt det där med en personlig gud har jag svårt för. De onda människor jag träffat i livet har alla varit religiösa. Organiserad religion är dåligt är slutsatsen i mitt huvud. Sen kan man ju fundera lite över tingens ordning själv. Ja tro lite som man vill. Alltså tro att en fotbollsspelare är gud eller varför inte en snäll tomte. Om man mår bra och andra mår bra av det. Klarar man sig utan mystiken så är ju det finemang det med såklart.
Fast produkterna ligger där alltså. Kanske har de okså sitt ursprung liksom själen ur han/hon&det/gud? Vad vet man? Fast isåfal är jag i alla fall budbärare och mellanhand. Men de ligger där alltså. Att de är bra och förbannat användbara spelar ju ingen roll i det sammanhanget. Jag försöker använda så många jag kan här i huset. Det blir en bra livetest. Ja och de snurrar på. År efter år, timme efter timme. Klagar inte. Gnäller inte. Bara gör sitt jobb.
Jahaja… jag som har slut på AA. Helvete.Har nog en mus med sladd liggande någonstans förstås. Kasta inget!
Men jag skall väl fortsätta editera i fil efter fil efter fil efter fil. Just nu känns det lite övermäktigt alltihop faktiskt. Men jag fortsätter. Det är just där jag är som bäst. Det vet jag. Jag är envis och gör alltid “klart”.